Gott Nytt År

Hej då 2010, välkommen 2011

GOTT NYTT ÅR!

Från oss alla till Er alla

EN RIKTIGT GOD JUL

Bildregn

Sent omsider (på många sätt) så kommer här ett bildregn från tjejernas Luciafirande på dagis, Felices första.

Luciatåget anländer

 

 

 

 

 

Mot slutet av tåget kom den sötaste lilla pepparkaka man kan tänka sig

 Tåget uppställt

 Amanda och hennes vänner

Felice tyckte det var så skoj att mamma, dadda och mormor var där bland alla människor

 Hon upprepade “Mamma kom” ungefär tretton gånger samtidigt som hon skrattade högt

 Amanda var lite mer allvarlig och sjöng för första gången med I alla sångerna. Tredje gången gillt!

  

Det fanns en massa tomtar med I tåget också

Då tåget lussat färdigt så fick jag lite fina bilder på mina små tjejer, trots mörker och kyla

  

Jag tror att båda tjejerna var riktigt nöjda med tillställningen och det sjungs fortfarande lusselåtar här hemma. Felice börjar äntligen få kläm på “Blanka Sia”

En liten halsning

Har kommer en liten halsning fran England. Surprisevisiten blev en fulltraff, morfar Greenwood sag ut som han hade sett ett spoke. I ovrigt ar det som vanligt i England: det regnar. Eller forresten, nu snoar det visst. Och nar det snoar stannar hela England. Soptunnorna har inte tomts de senaste tre veckorna eftersom de visst hade lite sno for ett par veckor sedan. Fascinerande.

Ha det sa bra nu allihop, sa bloggas vi igen om nagra dagar.

Nöjd

Det har varit en ordentligt produktiv helg och så här på måndagen känner jag mig mycket nöjd med mina prestationer. Hela fredagskvällen spenderades i köket, bakandes minst sju sorters kakor. Kakburkarna är numera redo för årets största helg. I lördags tog jag med mig Amanda till Farsta centrum och påbörjade julklappsinköpen. Jag funderade länge och väl på om hon verkligen skulle få följa med, det skulle ju vara avsevärt mycket lättare att julhandla utan henne i släptåg. Men hon älskar ju verkligen att få följa med, oavsett vart man ska, och det blir ännu bättre om inte lillasyster får följa med. Dessutom behövde Sean fixa lite med badrummet och därmed var saken avgjord, hon fick följa med. Efter tre timmar i centrum så var jag mycket, mycket stolt över henne. Inte ett gnäll, endast ett par tre tjat om att hon vill ha en Hello Kitty dator och endast ett litet kritiskt toabesök. Det är inte dåligt det i julruschen. Jag tror det finns tonåringar som gör sämre ifrån sig. Hon var så duktig att två expediter erbjöd sig att ta med henne hem (den ena ville till och med äta upp henne, hmmm… undrar om det var bokstavligt?) och de lär ju ha lite att jämföra med. Vi käkade lite lunch på McDonald’s och det var förstås poppis. Jag är egentligen inget fan av Donken men deras McBean är faktiskt riktigt god. Vi handlade julklappar till större delen av familjen och faktum är att det nu inte är många klappar kvar att handla. Jag är än mer imponerad över att Amanda hittills inte avslöjat någon av presenterna vi köpt. Hon fick själv välja en julklapp till Felice och valet föll inte helt otippat på en rosa Hello Kitty klänning där föremålet har en prinsesskrona på sig. Kan det bli mer Amanda? Felice lär bli mäkta imponerad eftersom hon älskar såväl “Kitty” som “Plincess”. Hade klänningarna funnits i Amandas storlek hade jag köpt en till henne från Felice, men istället fick jag med mig en plyschdress med Barbapappa. Jag tror att hon kommer att godkänna lillasyster present, risken är väl bara att Felice också vill ha den…

Väl hemma blev det lite mer bak och städning innan det blev bad, lite lördagsmys och sängen för tjejerna. Själv kom jag inte i säng förrän alla chokladbollarna låg säkert i lådan i frysen, så långt från Sean som de kan komma.

Igår var det tredje advent och vi hade bjudit in våra grannar på lite adventsfika. Bäst att sätta lite press på sig själv och bjuda in till kalas för att få någon ordning på julstöket. Ska man ha adventsfika måste man ha lussebullar och boostrad genom förra årets Lussebullsskola hos Sarah så klev jag upp på morgonen (sovmorgon igen, tjejerna vaknade klockan 9) och satte en saffransdeg. Du skulle ha varit så stolt över mig, Sarah. Jag var inte ett dugg rädd för mjölet och jag svor inte en gång medan jag rullade bullarna. Jag till och med dansade medan jag rullade! Sarahs lussebullsskola får därmed högsta betyg. Så alla Ni med lussebullsfobi, ta kontakt med Sarah för att anmäla Er.

Resultatet efter ett par timmar var närmare 50 välsmakande lussebullar. Det är inte de vackraste lussebullar jag sett men det är ju ingen hemlighet att fina lussebullar sällan är särskilt goda

Pepparkakshuset är förstås också en egen skapelse, eller nästan i alla fall. Snälla PepparkaksAnna har gjort själva delarna och mor min har satt ihop dem samt tillverkat kristyren. Jag har dock spritsat på den (“Mamma målade taket” säger Felice) och tjejerna har satt dit godisarna. Felice bidrog med en eller kanske två, sedan övergick hon till att äta godisarna istället.

Vi vet, det ska vara NonStop på svenska pepparkakshus. Men BajsMarabou har ju inte glutenfria produkter så det fick bli M&M’s istället. Och de är faktiskt minst lika goda!

Klockan 15 var det dax för adventsfika och det var nog tur att våra gäster tolkade “15-tiden” som strax efter 15 för 14:57 sprang jag fortfarande runt med en duschhandduk på huvudet och tände ljus. Men riktigt mysigt blev det och klart strax innan det ringde på dörren.

Vi hade några riktigt mysiga timmar tillsammans och Amanda och Felice var överlyckliga över att äntligen få leka med lite kompisar igen. Frånvaron av barnkontakt i och med att de inte har varit på dagis på ett bra tag är högst kännbar. Och så säger folk att barn inte mår bra av att gå på dagis… Eftermiddagens enda problem var att ingen av oss alls kände för att äta middag efter allt fika. Jag tror att våra gäster kände likadant.

Nu kan julen nog få komma. Julbaket är så gott som färdigt (det kan dock aldrig bli för mycket julkakor och godis, så vi hinner nog med en del till innan tomten kommer), det är ganska så pyntat och fint (även här kommer det dock mera), julkorten är skickade och julklapparna är inhandlade. Och det är 11 nätter kvar till jul. Skönt med semester!

 Farmors fina julbonad

  

Nu blir det Englandsvisit på schemat några dagar framöver och då är det förstås ännu skönare att huset är lite juligt och fint att komma hem till.

Låt oss presentera

Efter mycket om och ännu fler men kan vi äntligen presentera vårt nya badrum:

  

  

  

Tvättställsblandaren med det mycket passande namnet Love Me

  

Jag var bara tvungen att köpa en toasits med lite mönster på (det är rätt diskret i verkligheten). Kan tillägga att Sean inte var med då det inhandlades…

Vi är så nöjda och det känns som en oerhörd lyx att få kliva in ett sprillans nytt badrum varenda dag. För Er som inte minns hur det såg ut innan renoveringen så kommer här lite påminnelser:

  

  

Och för att Ni riktigt ska förstå hur hemsk det var ett tag under renoveringen så kommer lite fler bilder:

 Mögelskada vid brunn

 Mögelskada på vägg

 Vi fick ju riva oss in till köket också, verkligen en hit…

 Öppen planlösning mellan kök och badrum

En inte så arg, men väldigt bekymrad snickare

Nu är det hela så gott som över. Fattas bara lite målarfärg i taket, men det är badrums-Bennys bekymmer. Vi lutar oss tillbaka och njuter av tillvaron till nästa renoveringsprojekt.

Lucia

13 december idag, Lucia. Morgonen började liksom alltid framför Luciafirande på SVT klockan 07:00, dock var jag tämligen ensam framför rutan (om inte fem hundar räknas) eftersom tjejerna efter några veckor hemma från dagis lärt sig att sova länge på mornarna. Felice har slagit rekord senaste dagarna genom att sova till efter 10! Viss förklaring har det sannolikt i att vi inte lagt dem lika tidigt som vi brukar, men tidigare har det ju enbart genererat griniga barn dagen därpå eftersom de vaknat vid samma tid och då lidit av sömnbrist. Ja, det där blev ett litet sidospår. Tillbaka till ämnet: lucia. Årets luciamorgon var en riktig höjdare, fantastisk fin körsång av Södra Latins elever med gästspel av inga mindre än Sonja, Shirley och Sanna samt Darin. Kan inte bli så mycket bättre. Att de sedan utelämnade en av de vackraste jullåtarna genom tiderna, Julen är här, får vara förlåtet. Jag avnjöt en traditionsenlig luciafrukost bestående av lussebullar, pepparkakor och julmust (kanske tur att tjejerna inte var vakna…) och njöt av den vackra musiken som endast bitvis stördes av lekande valpar och morrande tikar.

Klockan 8:15 fick jag väcka två mycket sömniga små tjejer genom att sätta varsin vällingflaska i handen på dem. Amanda blev dock klarvaken så fort jag nämnde Santa Lucia. Igår kväll provades lucialinne och krona ut, det röda bandet måttades, klipptes till och ströks och Felice fick iklä sig Amandas gamla pepparkakskläder. Det var nästan för bra för att vara sant att allting passade, inga lampor var trasiga och vi hade batterier till samtliga detaljer. Det blir väl egentligen inte lucia förrän man i sista stund stressat iväg till Coop, köpt ett tre nummer för stort lucialinne och fått köpa presentsnöre istället för luciaband eftersom alla välorganiserade föräldrar varit där och handlat upp allt annat samt därefter åka hem till sin luciatrånande dotter och förklarat att “Det är mycket snyggare med det här snöret, och dessutom kommer du verkligen att sticka ut bland alla andra lucior. Du får chansen att vara orginell!. Men det är förstås bra mycket skönare att allt för en gångs skull klaffar. Återstår att se om mina tjejer har sina kläder på sig i eftermiddag eller om de beslutat sig för att det inte passar. Man kan ju aldrig vara säker. Klockan 15:45 är det dax att beskåda årets Luciatåg på Lärkan.

En hälsning till gammelmorfar

Sötaste Amanda. På tisdag är det ju dax för vår lilla familj att sätta oss i ett plan med destination England. Såväl Amanda som Felice är väldigt förväntansfulla inför vad som komma skall. Jag tror kanske inte att någon av dem egentligen kan föreställa sig hur resan kommer att gå till, men de vet båda två mycket väl vad ett flygplan är för något: en sak som man ser på himlen då och då. Vad mer finns i himlen? Gammelmorfar. Ett plus ett blir som bekant två och det var väl anledningen till Amandas kommentar:

- När vi åker med flygplan till England, då ska jag se gammelmorfar uppe i himlen där på molnen. Då kan vi vinka till honom.

Åh, om det vore så väl.

Som vi saknar Dig, morfar