Vår trädgård börjar så sakteliga ta form. När vi flyttade in i huset 2006 fanns endast en björk, en hassel och två skamfilade, ogräsbemängda rabatter. Och så lite gräs också, fastän det var nog egentligen mest mossa i gräsmattan. Gräsmattan är fortfarande en skam, men två valpkullar och en dränering gör tyvärr sitt för att pröva gräsmattans uthållighet. Hasseln är borta och björken är kvar, till grannarnas stora förtret. Jag kan till viss del förstå dem, för finns det något som skräpar så mycket som en björk?? Frön, kvistar och löv om vartannat. Det spelar ingen roll hur mycket man krattar och plockar, det är aldrig snyggt och städat på tomten när man har en 10-15 meter hög björk i den. Men björken är magnifik. Helt enormt hög och alldeles perfekt symmetrisk. Det går bara inte att ta ner den, det vore ett brott. Dessutom skuggar den tjejernas gungställning alldeles optimalt.
Enda sedan vi flyttade in i huset har jag planterat, planerat och införskaffat växter och nu börjar vi se resultat, även om det är långt kvar. Vi har hallonbuskar, smultron, vinbär och rabarber, äppel-, bigarrå- och plommonträd, och så förstås den obligatoriska rhododendronbusken. Något av det första jag planeratade var ett vårkörsbär. Jag satte det i ett hörn av tomten för att säkerställa att det inte skulle förstöras vid kommande arbete i trädgården. Bilden av trädet var helt ljuvlig, massvis med rosa, skira blommor. Men trots att vi planterade trädet våren 2007 så har vi inte sett tillstymmelsen till en blomma. Varje år har jag gått och undersökt trädet med lupp för att försöka hitta tendens till knopp eller blomma men utan resultat. Tills nu! För plötsligt, trädets femte år i jorden, så dyker det upp en blomma på trädet! Äntligen! Och den har varit väl värd att vänta på:
Visst är den alldeles underbar? Jag bara gapade då jag såg den lilla skönheten titta fram mellan bladen. Nästa år kanske vi har sådan tur att vi får fler blommor. Trädet är också speciellt för mig eftersom ett par av mina hundar har sin sista vila under det.
Det finns fler speciella växter i trädgåden, till exempel Amandas äppelträd “Alice” och Felices äppelträd “Amorosa” som planterades som födelseträd åt dem. Men allra mest speciell är kanske ändå den pion som jag fick av min mamma för ett par år sedan. Den tog hon med sig då vi flyttade från det hus där jag bodde som riktigt liten och när hon sedan flyttade från radhuset tog hon med pionen och gav den till mig. Den har alltså varit med i trädgården till samtliga hus där jag har bott! Det är något svindlande över det. Förra året var den nära att stryka med då Sean sprutade ogräsmedel på tomten, men tack och lov klarade den sig och i år är den så här vacker:
Jag älskar verkligen min lilla trädgård!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar