Saga ur livet

Häromdagen när jag borstade Amandas hår så hade vi en liten konversation om vännerna på dagis. Jag frågade Amanda vem hon hade lekt med på dagen och hon svarade att hon hade lekt med Fanny, Nelly och Linn. Sedan blev tonen lite sorgsen och hon berättade hur Fanny och Linn sprungit ifrån henne och sagt att de inte ville leka med henne och att hon inte fick följa efter dem. Amanda berättade vidare att hon ändå sprungit efter dem och blivit litet ledsen. Jag sa då till henne att jag hade ett tips om ovanstående skulle upprepas, hon skulle då helt sonika gå åt andra hållet och slänga ur sig ett nonchalant “Nähä, strunt i det då. Då leker jag här borta istället”. Detta skulle med all säkerhet göra henne mycket mer intressant och det skulle finnas en god chans att de då skulle ändra sig. Jag avslutade med att upprepa att man aldrig ska springa efter personer som inte vill leka, för det är precis det de vill att man ska göra. Min lilla dotter tittar upp på mig, ett leende sprider sig från öra till öra och hon säger “Jag älskar när du berättar sagor för mig mamma. Tack!”.