Amanda den ansvariga

Imorse var jag på utvecklingssamtal för Amanda på Fjärilen. Vi hade en bra diskussion tycker jag, trots våra tidigare dispyter med personalen på avdelningen. Amanda är tydligen mycket populär bland de andra barnen, många har angivit henne som kompis då de blivit intervjuade av sina pedagoger. Som förälder känns det förstås mycket roligt att höra att ens barn är omtyckt och har många vänner. Vidare berättade hennes pedagog att hon (och de andra pedagogerna) upplever Amanda som enormt ansvarstagande och empatisk. Ibland till och med lite väl ansvarstagande. Hon kan ha svårt att koppla av ibland eftersom hon konstant vill ha koll på läget och ha ett öra med i varje diskussion och förstå allt som sägs. Hon tar stort ansvar för sina kompisar och att alla ska ha det bra. Även detta känns förstås jättebra att höra, att ens lilla dotter är omhändertagande och empatisk. Men det är klart, det får inte bli för mycket för henne och det var ett litet orosmoln hos pedagogerna. Amanda måste ibland få koppla av och bara tänka på sig själv och vad hon tycker är roligt att göra. Pedagogen berättade även att de upplever att de kan lita mycket på Amanda och att de ofta ger henne förtroenden på avdelningen. Hon får ibland vara med och leda de andra barnen lite, en uppgift som hon gärna tar på sig. Jag har inga som helst problem med att hon agerar ledartyp men jag påtalade för pedagogen att jag tycker att det är mycket viktigt att man som vuxen håller koll på dessa ledartyper så att de inte utnyttjar de andra barnen (som ser upp till “ledaren”) till sin fördel. Detta oroade inte pedagogen överhuvudtaget eftersom hon aldrig sett sådana tendenser hos Amanda. Ytterligare ett positivt besked.

Vi diskuterade även Amandas känsliga sida, att hon har lätt att bli ledsen om hon gör fel eller om någon i hennes omgivning blir besviken på henne. Det är förstås bra att ha en sådan sida eftersom det betyder att man respekterar andra människors känslor och åsikter och att man har kontakt med sina egna handlingar. Men det är ju mindre bra om Amanda känner sådant ansvar för allt omkring henne att hon blir ledsen för sådant som egentligen inte är så viktigt. Jag känner mycket väl igen mig i Amandas känslor och handlingar. Jag kan utan problem sätta mig in i hennes situation. Hon blir så besviken på sig själv när hon inte lyckas behaga sin omgivning att tårarna kommer. Hon vill till varje pris att allt ska bli rätt och hon har så svårt för att misslyckas. Hon kan inte hantera andra människors besvikelse på annat sätt än att bli förtvivlad. Detta kommer sannolikt att blekna något med åren men hon kommer att ha kvar dessa krav på sig själv och sin svårighet att hantera andra människors besvikelse. Det är jag fullt övertygad om. Jag lever med detta själv varenda dag. Jag har med åren blivit bättre på att skaka av mig sådant som är mindre viktigt men helt kvitt detta kommer jag aldrig att bli. Och det vill jag faktiskt inte heller. För jag tycker att detta är bra egenskaper och något som jag är mycket stolt över att se hos min älskade dotter.