Sportlov

Överallt hörs kommentarer om sportlov. I tidningarna kan man läsa om tips på sportlovsaktiviteter och recept på sportlovsmat. På TV annonseras sportlovsREA och paketresor till fjällen. Men här hemma blir det inget sportlov. Jobbade 13-21 på operation igår, samma pass idag, förvisso ledig imorgon men dagen går nog åt till att städa och fixa här hemma vilket sannolikt inte räknas som sport även om man blir svettig, 8-17 på torsdag, 13-21 igen på fredag, 11-19 på lördag och som kronan på verket avslutas sportlovsveckan med ett nattpass mellan söndag och måndag. Det var väl inte rättvist? Jag vill oxå ha lov! Jag minns då jag var liten, som jag såg fram emot sportlovet. Ofta blev det en resa uppåt landet med lite skidåkning eller umgänge med släkt och vänner. Jag vill åka skidor nu med! Det känns som en evighet sedan jag stod på ett par skidor. Närmare bestämt var det nog drygt tre år sedan. Herregud! TRE år! Jag som brukade åka skidor varenda år. Vad hände??? Jag vet ju egentligen vad det var som hände: barnen. Det är inte helt lätt att ta med sig småbarn på skidresa. Ta med dem går förstås, men det blir ju inte så vidare värst roligt då man väl är framme. Någon måste ju ta hand om barnen vilket resulterar i att man får turas om att fara nedför backarna, och det är ju inte riktigt det som är tjusningen med skidresor. Förvisso älskar jag själva skidåkningen och det går ju bra att åka nedför alldeles på egen hand också, faktum är att jag faktiskt spenderat en påskhelg åkandes skidor helt på egen hand i Åre. Men det är allt det där andra som man inte vill uppleva själv. Den fantastiska utsikten, tiden i liften, en kopp varmt kaffe i värmestugan, after-skin… Nu skulle vi ju kunna ordna så att det mesta går att uppleva tillsammans även om barnen är med, men det har inte riktigt känts så lockande. När prioriteringarna är ett krav för att få ekonomin att gå runt så har skidåkningen fått stå åt sidan några år. Men nu tänker jag lova mig själv något: nästa vinter/vår blir det en skidresa, med eller utan barn. Det bara måste bli så. Jag har skidabstinens och jag börjar oroa mig för att jag inte kommer ihåg hur man gör då man tar sig nedför en backe annat än i en pulka. Så nu får det bli sparande på ett separat konto så att det verkligen blir av. Dessutom äger jag inte längre ett par skidor eller presentabla skidkläder så även detta måste budgeteras för. Oj, oj, oj… Men det SKA gå, one way or another.

PS Jag behöver inga tips om att det går bra att åka skidor i Stockholmstrakten. Jag vet det, men det är inte det jag längtar efter. Det är totalupplevelsen.