Äntligen godkänt

13/1 var det dax för ett besök hos barnläkaren på Sachsska barnmottagningen för bedömning av Felices tillväxt. Vid 10-månaders kontrollen hade ju läkaren sagt att hon skulle diskutera Felices kurva med en barnläkarspecialist för att se om vidare utredning av hennes “litenhet” var motiverad. Hon skulle höra av sig till oss hette det. Då ingen ringt från BVC efter ett par veckor så kopplade vi helt enkelt bort det hela. Hon var väl normal då trots allt, precis som vi föräldrar misstänkt. Men så dagen innan nyårsafton låg det ett brev i brevlådan från Sachsska. Konstigt, vad kunde det gälla? Inne i brevet låg en kallelse till ett besök hos barnläkare eftersom de fått en remiss från BVC. Jag kan helt ärligt säga att jag inte blev det minsta orolig över denna kommande utredning, men jag kan också säga att jag blev allt annat än imponerad över hur de skött detta. Hon skulle höra av sig till oss om det var aktuellt med vidare utredning och det gjorde hon inte. Istället hittar vi en kallelse i brevlådan dagen innan nyårsafton. Om vi hade varit (normala?) oroliga föräldrar så hade det nog känts ganska jobbigt att hitta denna kallelse. Vi hade kanske blivit jätteoroliga över att det var något fel med vår lilla ögonsten. Denna oro hade vi då fått bära på över hela, långa nyårshelgen eftersom vi hade ett antal helgdagar framför oss utan möjlighet att komma i kontakt med någon på BVC. Kan tyckas att jag överdriver men jag tror att det är precis så det kunnat bli i en annan familj. Och detta helt i onödan. Hur som så blev vi ju inte oroliga utan kunde ta det lugnt över nyårshelgen och enda fram till 13/1.

Väl hos läkaren blev vi efter den sedvanliga akademiska kvarten intagna på ett rum. Läkaren presenterar sig och konstaterar sedan att vi var där med frågeställningen glutenintolerans. Sean fattade inte vad glutenintolerans var, faktiskt tolkade han läkarens ord som att de hittat något fel på Felice (vilken tur att jag kompat för att vara med vid besöket!). Själv bara gapade jag och fick fram ett “Jaså, är vi? Det var mer än vad vi visste”. Läkaren skrattade lite och sedan fick vi svara på några frågor om Felice. Hela tiden satt jag och irriterade mig över den otroligt oproffsiga läkaren på BVC och det sken nog igenom då jag svarade. Läkaren var helt med på vår tanke om att Felice nog inte var en särskilt sjuk tjej trots allt. Han klämde och kände (till Felices ilska) och därefter blev det vågen. 7920 gram! En viktökning om 0,5 kg på en månad, det Ni! Efter denna undersökning satte vi oss och stirrade på de eviga kurvorna. Vad jag är less på dessa. Denna gång tog dock läkaren fram en annan typ av kurva där han plottade in våra längder och räknade därefter ut hur långa våra barn rent statistiskt borde bli. Han kom fram till att de borde vara ca 1,5 standardavvikelse mindre än genomsnittet i Sverige. Vi gick till Felices kurva och gissa var hon befinner sig? Tadaaa! 1,5 standardavvikelse under normalfördelningskurvan. Tänka sig, det är inte kärnfysik trots allt. Konstigt bara att man på BVC inte behärskar dessa kunskaper.

Innan vi fick lämna Sachsska så blev det provtagning för celiaki (glutenintolerans) lite så där “bara för att”. Felice skötte sig exemplariskt under provtagningen och blev bara lite tvär då sköterskan klämde hennes finger hårt för att få ut några droppar blod. Nu väntar vi “med spänning” på svaret.

Felice har dock fått sitt första “G” sedan vi lämnade BB i och med denna undersökning. Grattis lillskruttan!