Upp-och-nedvända världen

Natten till idag var det premiär i nattarbete för mig, och då menar jag inte att utfodra eller trösta liten bebis för det har jag snart jobbat med i ett år. Nej, det var jourarbete på jobbet som stor på schemat. Klockan 20:00 igår kväll efter att ha nattat Amanda satte jag mig i bilen och åkte till jobbet. Det var en mycket skum känsla som infann sig i kroppen. Vadå jobbet? Nu? Dagen är ju i princip slut, människor kör sista passet i crosstrainern på gymmet, zappar fram till underbara “Yellowstone” på SVT eller tar ett varmt bad och svidar om till nattakläder. Och vad gör jag? Sitter i en kall bil och är på väg till jobbet. Helt galet.

Det var ungefär 1,5 år sedan jag sist gick en jour och det var med viss ågren jag infann mig på jobbet. Hur i hela världen skulle jag lyckas hålla mig vaken en hel natt om det nu var det som krävdes. För det är så att vi får ta en tupplur under natten, vi veterinärer, om arbetet tillåter. Ofta får man sova i alla fall en liten stund, men det är ju lika bra att räkna med att man inte får det för att inte bli besviken. Natten visade sig dock vara förmodligen den lugnaste hittills i mitt veterinärliv. Totalt kom endast fyra patienter in mellan 21 och 08 och det är fullkomligt hanterbart. Dock var det en liten valp som svävade mellan liv och död på IVA vilket tog mycket av min tid och dessutom var en man så ofin att han kom in 05:10 med sin katt, då jag precis var på väg in i djupsömn. Kan säga att det tar en liten stund att komma till sans då man blir väckt den tiden på dygnet. Att katten sedan hade ett flicknamn trots att det var en nykastrerad hane gjorde ju inte saken lättare för min förvirrade hjärna.

Totalt sett fick jag sova 2+1,5 timme och det räcker förstås inte för att jag ska få ut något vettigt av denna dag. Jag har sovit, sovit och sovit och nu har jag precis stoppat en lasagne i ugnen. Vitkålssalladen står i kylen och väntar på oss, på bästa husmorsvis svängde jag nämligen ihop den igår kväll innan avfärd mot jobbet. Jag tror inte att jag får några problem att sova ikväll dagens sömn till trots. Jag verkar ha ett outtömligt sömnbehov nuförtiden.

Sean hade klarat natten med bravur. Amanda sov från det att jag lade henne igår till 8:00 imorse. Felice vaknade ett antal gånger under natten men somnade om mha lite välling och närhet.

Idag är det för övrigt 5-årsjubileum för min veterinärlegitimation! Hurra för mig!

Jag, morfar och farmor på min examensbal på Uppsala slott 15/1 2005. Saknar Er…