Felice 11 månader

Nytt år. 2010. Inte längre det år Felice föddes. Hur är det möjligt? Dessutom är hon ju alldeles väldigt snart ett år gammal. Närmare bestämt om en månad eftersom hon igår blev 11 månader gammal, vår lilla skrutta. Jag har så svårt att förstå att hon snart är ett år gammal, både på det ena och det andra sättet. För det första känns det inte alls som ett år sedan vi gick där och väntade på att få träffa den där lilla krabaten som bodde inne i min mage. För det andra så känns hon fortfarande så “bebis-aktig”, om man nu får säga så utan att det låter fel. När Amanda var lika gammal som Felice så höll hon på att lära sig springa och hon stod ofta i datorrummet och dansade. Hon klättrade med lätthet upp för trappan om hon fick en chans och hon lyckades riva ner ett stort antal föremål eftersom hon var en fena på att ta sig upp mot/på saker. Hon hade sedan länge lärt sig att vända sig och backa nedför halvtrappan ner till TV-rummet och hon tog sig smidigt ned från såväl soffan som sängen. Felice, hon hasar. Hon har inte ens lärt sig att krypa ordentligt utan tar sig fram på sitt eget lilla vis. Har aldrig sett en unge som har samma stil och helt ärligt så ser det rätt obekvämt ut. Hon tar tag med armarna och drar sig fram med det ena knät i golvet och det andra benet vinklat 90 grader framför sig. Märkligt… Hon kan ställa sig upp och hon kan stå med stöd. Förra helgen såg vi för första gången att hon tog ett steg längs en möbel, och för ett par veckor sedan lyckades hon med konststycket att klättra upp för ett trappsteg. Men det är också det enda. Hon vill nästan aldrig gå då man håller henne i händerna. Ibland kan hon ta ett litet steg, men oftast lutar hon sig bara bakåt och landar på rumpan. Latmask! Jag vet att man inte ska jämföra barn, men det är så svårt att låta bli. Då blir det automatiskt så att Felice känns mycket yngre än Amanda eftersom hon inte, åtminstone motoriskt, inte utvecklas i samma takt.

Dansa är dock Felice också bra på. Hon skuttar upp och ned på sin lilla rumpa och svänger med armarna. Hon fullkomligt älskar musik och hon är inte särskilt kräsen med musikvalet.

Lilla Felicen har ett fasligt humör och det visar sig nuförtiden framför allt då hon inte vill sova i sin egen säng eller då Amanda tar hennes leksaker från henne. Amanda vill fortfarande alltid ha samma saker som Felice, oavsett om det är en riktigt oattraktiv leksak. Snabb som en vessla tar hon tag i prylen och roffar åt sig. Tidigare släppte Felice och såg sig om efter något annat att undersöka. Denna tid är dock förbi. Nu drar hon först tillbaka allt vad hon orkar och då hon tvingas släppa blir hon vansinnigt arg, skriker och viftar med armarna. Senaste dagarna har hon börjat att slå efter Amanda och vid ett par tillfällen har Amanda fått smaka på hennes bebiständer som numera är 8 till antalet. Lite rätt åt Amanda men så bra är det förstås inte att lillasyster Douglas lärt sig bitas…

Vad mer finns att berätta? Felice sover numera i egen säng, åtminstone delar av natten. Hon tycker mycket om mat, men helst ska det vara samma saker som vi äter. Hon älskar att bada, framförallt tillsammans med sin syster och hon är världsbäst på att stänka och plaska. Hon skrattar ofta, mycket och alldeles underbart kluckande. Det är riktigt, riktigt smittsamt hennes skratt. Hon kan säga “titta”, “dadda” och “ma” (vi övar på fortsättningen). Dock använder hon oftare bebiskans “Dodododo” och “Ajaja”. Då hon blir glad ger hon ifrån sig glada små tjut och vi tror att hon försöker att säga Amanda, för då hon hör henne i ett annat rum ropar hon “Aaadaaa”.

Var är Du “Aaaadaaa”?

Bästa leksakerna är för stunden Lego. Dock är det bara skoj att välta ut alla klossar och kasta dem omkring sig, sedan är det vidare mot nya äventyr. StorbildsTV’n är poppis liksom tidningar och papper av alla de slag. Hon har en rolig grej för sig och det är att hon låtsas äta saker. Hon stoppar fingret i munnen, låtsas ta en liten bit av något och så drar hon snabbt ut fingret ur munnen och skrattar åt sig själv.

Nu är det nedräkning till ettårskalaset. Det är allt en underlig värld vi lever i.