Ett maskerat bröllop

Idag var det så dax för den där 80-års festen som vi så länge misstänkt var något mer än bara en dubbel födelsedagsfest för två nyblivna 40-åringar, Patrik och Marina. Och mycket riktigt, väl framme vid hembygdsgården så blev vi omdirigerade till Kungsängens kyrka och långt uppe i kyrkbacken kunde jag skymta en stor vit brudklänning med tillhörande brud. Jag visste det! Jag såg mig omkring för att försöka se om det skulle falla några hakor till marken omkring mig, men till min stora förvåning så verkade alla helt lugna. Ingen som utbrast "Nej! Är det sant!?!", inget drama. Jag som trodde att det bara var jag som lyckats filura ut att de nog skulle gifta sig. Det fanns tydligen fler med slutledningsförmåga.

Vigseln startade 15 minuter efter utsatt tid för att alla skulle hinna komma. Men ändå så lyckades brudparets bästa väninna missa alltihop. Jag kan säga att hon inte var helt glad. Men kanske lär hon sig att passa tider hädanefter. Vigseln var säkert alldeles, alldeles underbar. Men det fick ju inte jag ta del av eftersom min skrikhals till bebis beslutade sig för att tröttna innan det hela hade börjat och vilket medförde att vi fick förpassa oss till ett rum i "kyrkoentrén". Många var de kommentarer jag fick angående hur snällt barn vi måste ha eftersom hon inte hördes alls i kyrkan. Tror jag det då vi satt isolerade i ett rum utanför! Jag lyckades vid ett tillfälle smita ut och titta in genom en glasruta. Jag kom lagom tills brudparet skulle avlägga sina löften och det var som hämtat ur en komedi. Marina asgarvade sig igenom alltihop och därmed så slår hon Sarahs lilla stunt där hon glömde att svara prästen direkt på frågan. Men så typiskt Marina, ingen var förvånad. En solist sjöng "För att Du finns" (Sonja Aldén) och "Det vackraste" (Cecilia Wennersten). Den förstnämnda lät Felice mig lyssna till men under den andra så fick det vara nog. Ja, ja, tycker ändå att den börjar bli lite uttjatad.

Efter vigseln var det fest i Kungsängens båtsällskaps klubbhus. Maten var jättegod och det duktiga brudparet hade naturligtvis lagat all maten själva. Stämningen var på topp och jag hade mycket trevliga bordsgrannar. Felice sov under större delen av middagen i sin bärsjal och därefter lekte vi "pass the parcel" med alla som ville vara med och hålla. Jag lyxade till och drack faktiskt ett glas rött under middagen. Det kändes riktigt syndigt även om jag vet att det inte är någon fara att dricka ett glas vin då man ammar. Det är bara det att jag aldrig gjorde det då jag ammade Amanda. I alla fall inte de första 9-10 månaderna. Jag tänker i alla fall inte ha dåligt samvete för detta glas, även om det sannolikt inte kommer att bli någon vana direkt.

Efter middagen var det dax för lite musik i väntan på bröllopstårtan. Även denna var naturligtvis "hemlagad" och helt fantastiskt god. Den var dekorerad med levande rosor som kanderats (?) lite grann. Hade helt klart kunnat äta en hel avdelning av tårtan på egen hand, men det gjorde jag ju förstås inte av ren artighet.


GRATTIS Patrik och Marina, till 20 år tillsammans, till 40 år fyllda och till Ert äktenskap!




Amanda spenderade dagen tillsammans med bästa familjen Claesson. De hade hunnit med en hel massa skoj som barnkalas, cykelturer, grillning och en massa bus. Amanda hade visst inte saknat oss alls vilket kändes fantastiskt skönt. Vi ringde ett par gånger för att kolla läget och döm om vår förvåning då vi strax efter 19:30 fick meddelandet att Amanda sov som en stock. Detta gjorde att vi med gott samvete kunde stanna på festen fram till 22:30. Då var jag dock så trött att jag knappt visste vad jag hette (småbarnsmammor...) och det kändes skönt att kunna skylla på att vi var tvungna att hämta Amanda. TACK Sarah, Andreas, Emma och Mathilda för att Amanda fick vara hos Er! Ni anar inte vad det betydde för oss!

Trött Felice
i väntan på bröllopstårta.








Sötaste Evert, bruparets äldsta son