Påskariset kastas ut, ut, ut. Påsken har varit riktigt trevlig på många sätt och vis. Vi har haft besök av Rob och Becky vilka är betydligt lättare att ha som gäster än flertalet av de britter som besökt "The Douglas-Göransson residence" de senaste åren. De anlände sent på långfredagen, eller tidigt påskafton hur man nu vill se det, och åkte hem i måndags. Så nu har lugnet sänkt sig över Sandras B&B för ett tag framöver.
Påskafton började med äggmålning och påskfrukost, därefter lite öppnande av påskägg som sig bör. Ännu göms inga ägg i det här huset, men då Amanda och Felice blir lite äldre så ska det nog bli gömma av! Minns så väl hur spännande det var att på påskaftons morgon få tassa runt i huset och leta efter sitt hett efterlängtade påskägg. Och så hittade man det i torkskåpet eller i förrådet eller på något annat finurligt ställe, proppfullt med godis och små presenter.
Resten av dagen spenderades i solen. Vi tog en långpromenad med hundarna till en hundrastgård där de hade fantastiskt roligt i sanden. Egentligen är det emot alla mina principer pga smittrycket, men jag fick helt enkelt ge mig på den punkten. Amanda passade på att lära sig lite om trädklättring.
Väl hemma fixade jag och Sean en lagom ambitiös påskmiddag. Pricken över i:et var de marsipankycklingar jag placerade i skagenröran på toasten. Kanske inte världens mest lyckade kulinariska kombination, men är det påsk så är det. Kring middagsbordet konstaterade vi att det var så skönt att det inte var några vuxna med. Hmmm.... Amanda var bordets yngsta medlem med sina knappa 2 år, men i övrigt var åldersspannet 24-31. Var går gränsen för vuxen???
På påskdagen åkte vi till Tyresta nationalpark, tittade på djuren och tog en promenad i skogen. Jag och Rob hade fotoskola bland buskar och snår vilket gjorde att den 5 km långa promenadslingan tog närmare 4 timmar att avverka. Tur för våra medpromenerare att det fanns lite picknick under vagnen. Felice tog det hela med ro och sov som en stock större delen av dagen.
I måndags var det avfärd för britterna och medan Sean agerade taxichaufför så passade jag på att trimma häcken. Ligusterhäcken på tomten alltså, inget annat. "Momo", tillika min mamma, kom på besök på eftermiddagen till Amandas stora glädje. Det blev en hel del "ngunga" i parken och pinnkastning i Rudan.
Igår var det tillbaka till verkligheten för oss alla. Sean jobbade, Amanda var på Masken och jag och Felice åkte till jobbet för att plöja igenom några reklamationer. Felice hade en mindre bra dag vilket resulterade i endast en utförd reklamation och en uppgiven mamma som fick inse att det där med spädisar och arbete inte alltid är en given kombination.
Väl hemma lyckades jag äääääntligen klippa Amandas tuffsiga hår! Lite badankor, fiskar och hinkar i vårt gigantiska badkar fick henne att för en sekund släppa saxen med blicken, och vips så var hon nyfriserad. Kanske inte världens snyggaste jobb, men man kan inte få allt.
Kvällen förlöpte under ett långt och trevligt samtal med bästaste Kristina som alldeles nyligen kommit hem från en fantastisk semester i Indien. Hon har badat med elefanter.... Avis.... Varje gång jag pratar med mina långväga vänner så blir jag så glad samtidigt som jag inser hur mycket jag saknar dem. Men nu i maj ska det förhoppningvis bli en resa till Kristvallabrunn och i juni hoppas vi äntligen få se prinsessan Nova av Beden.
Nu ska jag passa på att få något gjort eftersom Felice idag har bestämt sig för att sova till skillnad från igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar