Under morgonens hund- och vagnpromenad i området fick jag syn på ett par skyltar från Mäklarhuset. Nyfiken i en strut följde givetvis skyltarna tills jag hamnade utanför grannarnas hus! Det är inte huset bredvid vårt men huset därefter. Så spännande, nya grannar! De är säkert jättetrevliga, de som bor där. Fast det vet vi förstås inte, för de hälsar aldrig tillbaka då vi hejar på dem. Och så är de 50+, minst. Kanske till och med 60+. Nu är det dax för lite ungdomliga influenser på vår gata, så det så. Jag accepterar ingen äldre än 35 och barnen ska högst ha uppnått en ålder av 3 år. Jag tänker utnyttja mitt eget utnämnda veto i detta ärende.
Det är verkligen det enda jag inte gillar med att bo i detta område, att det är så pass många äldre människor. De flesta har uppnått pension eller är förtidspensionärer. Endast ett fåtal har barn, och dessa barn är redan i skolåldern. Vilka barn ska mina tjejer leka med? Vilka ska de sova över hos? Jag godkänner ingen övernattning längre bort än fem minuters promenad eftersom jag med all säkerhet kommer att få göra som min egen mamma, dvs hämta hem mina tjejer då de får hemlängtan. När jag var liten så kryllade det av barn på gatan där vi bodde. Man hade alltid någon att leka med. Det var bara att kliva ut på gatan så fanns kompisarna där. Vi lekte Burken och Kurra gömma, vi hoppade hage och ritade hus med gatukritor, vi lekte affär och sålde stenar och kottar och vi hade en häftig restaurang i Åsa Anderssons lekstuga. Det var bara i några få hus som det inte bodde barn. Och dessa personer var allt som oftast glada åt lite barnbesök bland sina bärbuskar och fruktträd. Det var så mysigt. Vi var inte jämngamla allihop men +-3 år så tror jag att de flesta var medräknade. Så vill jag att mina tjejer också ska få ha det. Men det verkar trögt på den fronten. När vi fick nya grannar mittemot för något år sedan så hoppades vi på en barnfamilj och blev så glada då vi såg två tjejer hoppa ur bilen. Men så förstod vi snart att de var många år äldre än Amanda och paret har inga planer på fler barn. Tråkigt.
Nu sätter jag alltså mitt hopp till att en barnfamilj, eller i alla fall ett yngre par, köper grannhuset. Och i ärlighetens namn så förstår jag inte varför ett äldre par skulle vilja köpa ett så stort hus. Men å andra sidan så har det flyttat in två pensionärspar på gatan intill de senaste åren, och i båda fallen har det rört sig om relativt väl tilltagna hus.
Jag har också smygkikat lite på paret som bor uppe i korsningen och hon ser misstänkt gravid ut. Så med lite tur som kommer det en liten kompis till Felice inom kort! Tur att jag har två tjejer med knappt två år emellan så att de i alla fall har varandra. Kanske ska använda det som ett argument då folk undrar varför vi skaffat barn så tätt, att Amanda behövde en kompis då det bara bor en massa gamlingar häromkring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar