Eftersom Amandas födelsedag är på tisdag och de allra flesta har fullt upp med sina liv då så beslutade vi att ha kalas för Amanda idag istället. Jag sa redan från början att jag inte ville ha något jättestort kalas. Förra året var huset fullt med folk och det var rena rama Vilda Västern-stämningen. Energinivån i kroppen är aningens mindre i år, kanske tack vare en liten spädis. Sean ville ställa till med stort kalas och bjuda alla dagiskompisar med föräldrar. Det är så lätt att vilja det när man inte är den som städar, bakar och fixar. Seans uppgift består enbart i att blåsa upp hoppborgen, parkera om bilarna och mingla. Då kan man ju ha hundra gäster, utan problem. Behöver jag säga att det var jag som fick bestämma?
Kalaset blev alldeles lagom. Sarah med familj, Linda med familj och kusinerna och Amandas sysslingar kom. Och så mamma och Björn förstås. Vi åt tårta (som jag inte hade bakat) och drack kaffe, barnen hoppade hoppborg med resultatet att Amanda har ett riktigt snyggt skrapsår under näsan, det röjdes lite i lekrummet och till Amandas stora förtjusning satte Sean på Madagaskar efter ett par timmar. Amanda fick en massa fina kläder och leksaker och hon var helt slut då de sista gästerna åkte.
På kvällen lagade Sean spaghetti och köttbullar. Amanda hade ätit dåligt under dagen så hon var vrålhungrig. När vi räknade efter kom vi fram till att hon ätit 10,5 köttbulle och en hel massa spaghetti. Inte så sällan så undrar jag hur hon fungerar. Vissa dagar äter hon i princip ingenting och andra dagar kan hon äta för tre. Då vi satt vid middagsbordet så såg vi hur Amandas blick plötsligt fastnade vid något. Hon blev alldeles blickstilla och utbröt "Amaaaandaaaa". Då insåg vi att hon sett sin spegelbild i kastrullen. Hon log mot sig själv och så böjde hon sig fram och pussade sin spegelbild. Snacka om att älska sig själv. Bildbevis:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar