Det var ju det där med hantverkare. I förra veckan fick vi våra deklarationer och ivriga slet vi upp dem för att få ta del av hur mycket pengar vi kan lägga på vår semester, eller kanske på ett nytt fönster eller två till det gamla huset vi bor i. Döm om vår förvåning då vi efter en snabb överslagsräkning inser att vi kommer att gå plus minus noll efter att ha slagit ihop den summa jag får tillbaka och den summa som Sean ska betala tillbaka! Under alla de år vi bott tillsammans har Sean aldrig någonsin fått kvarskatt, han har istället fått tillbaka en förhållandevis stor summa pengar varje år. Så borde ju ha varit fallet även i år kan man tycka eftersom vi fortfarande har stora lån på huset och Sean har inte fått någon högre inkomst än tidigare år (tyvärr…). Men nu i år skulle han plötsligt betala tillbaka närmare 5000:-! Hur var det möjligt??? Inom loppet av tre och en halv sekund hade jag hunnit fundera över om tältet skulle få plats i bilen till England, för B&B skulle vi ju inte ha råd med. Sean var precis som alltid kolugn och konstaterade bara att det inte var något att stressa upp sig över (Ni som känner Sean vet att han inte har förmågan att ens bli liiite irriterad över någonting i hela världen). Jag gick dock på som en ångvält och vände deklarationerna fram och tillbaka, upp och ner, plockade fram tidigare års deklarationer (som jag hör och häpna har fint insorterade i en speciell pärm, inte riktigt likt mig va?) och bläddrade febrilt i “Dags att deklarera”. Efter ett antal paniska minuter insåg jag att det var ett stort fel i Seans deklaration, han hade fått ett mycket större avdrag för ROT-arbete än vad han faktiskt hade utnyttjat vilket gjort att han fått ett fett minus i deklarationen. Ha! Jag visste det, det VAR inte möjligt att han skulle få kvarskatt. Vi plockade upp telefonen, spenderade kommande nitton minuter i telefonkö för att därefter få prata med en oförstående jeppe på Skatteverket som kunde meddela oss att Sean visst hade fått två arbeten utförda av den firma som skötte vår badrumsrenovering. Nej, lät vi honom veta, de har bara gjort ETT jobb hos oss. Men de har skickat in två fakturor, en i oktober och en i december, sa skattejeppen. Efter lite fler frågor utan bra svar lade vi på luren och kunde konstatera att Sean inte alls ska få betala kvarskatt, att firman som renoverat vårt badrum har fått dubbel ersättning från staten för ROT-delen och att vi inte är mer imponerade av hantverkare nu än tidigare. Och vi har fortsatt planer på att packa ned tältet till England, för att tro att det här ska vara löst innan Midsommar är nog att ha för hög tilltro till det svenska systemet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tält kan vara helt fantastiskt för barn. Kommer ihåg en resa till Norge när ni var små. Inte alla nätter i tält men vissa, gissa om Du och din bror tyckte det var spännande. Mamma
SvaraRaderaJo, tält är ju mysigt. Problemet kan vara att få barnen att förstå att man ska sova där upptäckte vi då vi tältade med Amanda i Holland för några år sedan... Annars kan vi ju alltid sova i Grandisen :-)
SvaraRadera