Vårens första grässtrån

Nu börjar det att spira under löven i trädgården och i helgen åkte krattorna fram för att hjälpa de små grässtråna att nå solljuset. Min gräskunnige sambo hävdar dock att det är helt fel att kratta bort löv, de skyddar nämligen gräset mot solens strålar så här tidigt på våren. Hmm… Undrar just vem som tänker rätt. Fast efter fyra år på college för att studera gräs så borde han ju ha något mer att säga till om i den här frågan. Hur som helst så är kompromissen för stunden att jag och mamma krattat ihop löv och björkkvistar till stora högar på tomten och låtit dem ligga där. Då blir det ju lite av varje på tomten, eller hur? Tyvärr tycker mina fyrfotingar här hemma att något av det roligaste som finns är att skutta i lövhögar, så helgens arbete kanske var lite förgäves trots allt…

I söndags åkte jag, mamma och Felice till underbara Zetas och botaniserade lite bland växter, buskar och träd. Det blev ett pysslingsträd som ska producera gula bigarråer framöver samt en del lökväxter och några penséer. Jag längtar redan till nästa besök på denna fantastiska handelsträdgård som verkligen kan konsten att inspirera.

I lördags uppenbarade sig också ett av de första vårtecknen på jobbet, en katt som plötsligt blivit kraftigt irriterad från svalget och såg ut som om den försökte kräkas upp hela sitt innanmäte. Diagnos: grässtrå i svalget. Några milliliter narkosmedel och en metallkrok senare så var katten frisk igen. Ett 12 cm långt grässtrå fiskades med viss svårighet upp ur kattens svalg. För en oinvigd låter det kanske aningens skumt att ett grässtrå kan fastna i svalget, men det är en tämligen vanlig “kattdiagnos” vår och sommartid. De äter i sig de allra grövsta gräsen vilka har som små hullingar på sig, Ni vet sådana där som man kan dela i tu och använda som munspel/visselpipa. Då grässtråt når svalget byter det riktning och använder sina hullingar till att vandra upp bakom gommen och in mot näshålan. Ni kan tänka Er hur det känns att ha ett enormt grässtrå fast och inte kunna få loss det. Detta är många veterinärers favoritdiagnos eftersom man med ringa medel kan göra en mycket påverkad katt frisk på en minut eller två. Det är inte många gånger vårt arbete är så givande.