Felice har en stor passion här i livet och det är klänningar. Det mesta i hennes liv just nu cirkulerar kring klänningar. Det är det första hon tänker på då hon vaknar på morgonen och det sista hon längtar efter då hon går och lägger sig på kvällen. Varenda morgon vaknar hon, tittar mig djupt i ögonen och säger “Jag vill ha klänning idag”. Den som har barn på dagis vet att det inte alltid går att uppfylla denna önskning, framförallt om man vill ha någon representativ klänning kvar att klä ungen i till kalas etc. Ibland faller jag till föga för hennes tämligen blygsamma önskning men ibland får det helt enkelt bli byxor och tröja. Dessa mornar är en smärre katastrof och stora krokodiltårar rinner nedför de små kinderna. Ett tag gick det att lura liten att tunikor var klänningar, bara de gick nedanför naveln på henne och var någotsånär utsvängda så köpte hon det. Men det var då. Nu duger inget annat än riktiga klänningar, och helst ska hon välja själv också. Imorse blev det byxor och tröja ackompanjerat av tårar. Det första hon sade då vi kom in på dagis var “Jag fick inte ha klänning idag” i hopp om att hennes fröken skulle tycka lite synd om henne. Egentligen är detta ju något rart, men jag kan lova att det blir lite tjatigt efter ett tag.
Ibland får vi på henne byxor och tröja utan att tredje världskriget är ett faktum, men skulle det då börja spelas musik någonstans i huset så är det klippt igen. För dansa, det kan man inte göra utan KLÄNNING. Även nattningen kan bli ett stort problem har det visat sig. Häromkvällen skulle Amanda byta om till nattkläder själv medan jag tog på Felice en pyjamas. Precis då vi var färdiga uppenbarade sig Amanda i dörröppningen till Felices rum iklädd nattlinne. Felice blev fullkomligt vansinnig eftersom Amanda hade en “klänning” på sig medan hon fick ha “byxor och tröja”. Hon slet i pyjamasen och skrek som ett vilddjur. Det var bara att be storasyster att byta om till pyjamas och duktig som hon är så gjorde hon förstås som hon blev tillsagd. Högst på önskelistan just nu står ett nattlinne i storlek 80.
En riktig liten tjej alltså! Det blir nog jobbigt när barnen själva vill bestämma vad de ska ha på sig. Jag försöker förhala det så gott det går, för att stå på morgonen och bråka om vilka kläder som ska tas på finns det varken tid eller energi till. På kursen Småbarnsliv tipsade man om att ge barnen två alternativ och det har jag anammat de gånger Nova vill vara med och bestämma. Då blir det inte så svårt att välja och inte helt tossigt val.
SvaraRaderaHär har vi också en klänningstjej och har haft sen hon var 18 månader liten. Lyckligtvis går enkla tunikor bra så länge det finns något "fint" på dem. En liten volang, fickor, ett fint broderi/tryck eller snyggt mönster. Därför har Ebba nästan uteslutande klänning (läs tunika) och strumpbyxor på dagis, tycker att just strumpbyxor är så smidigt vintertid. Nu närmar sig sommaren så förhoppningsvis lär hon sig använda shorts och leggings istället. Nu vrålar hon rakt ut när hon ser ett par strumpor...
SvaraRaderaGammelmoster Ingeborg tycker att du tillsammans med Felice skall välja ut några klänningar som hon får ha som dagisklänningar. Känner igen problematiken från när Jessica var liten - hon ville alltid ha klänning till (vinter)byxor - idag är det ju modernt, men på 70-talet var det inte vanligt med kombinationen jeans och klänning. Lycka till!
SvaraRaderaEn kompis till mamma hade en variant på gammelmoster Ingeborgs idé: En klänning anses vara finklänning till en början. Efter 2-3 användningar förvandlas den till dagis/vardagsklänning. På så sätt hålls klänningarna fina till fina tillfällen men samtidigt finns möjligheten till att ha klänning på dagis.
SvaraRaderaFör övrigt har Ebba vuxit ur några klänningar, Felice kanske vill ärva dem? Roligt att lämna dem vidare dit de uppskattas.. Du kan ju hojta på facebook eller nåt. :)
Lilla hjärtat. Klart hon ska ha klänning! :-)
SvaraRadera