Tandläkartrubbel

Fredag idag. Egentligen skulle jag ha jobbat ett vanlig dagpass idag och kunnat ha fredagsmys hemma i soffan med mina tjejer precis som alla andra medelsvenssons. Men så fick jag en kallelse till tandläkaren för just denna morgon och jag orkade inte med att försöka byta tiden, så istället bytte jag arbetspass och jobbar 12-21 idag istället. Inte särskilt kul, men då skulle i alla fall tandläkarbesöket vara avklarat (fast det är väl att hoppas för mycket att tro att jag inte ska behöva komma tillbaka och fixa till något litet hål eller så). Tjejerna hade nog inget emot bytet eftersom de sov som stockar till klockan 07:30 då jag väckte dem. Om jag börjar 8 så måste de upp ungefär en timme tidigare, dvs 06:30, vilket inte känns så vidare värst mänskligt då jag lyfter dem sovandes ur sängarna och försöker få på dem kläder utan att de stupar i golvet. Hur som helst, klockan 8 stod vi och borstade tänderna i gemensam trupp och skulle precis tävla om vem som skulle hinna först till dörren och få på ytterkläderna (det gäller att utnyttja sådana saker som tävlingsinstinkt till sin fördel på mornarna) då telefonen ringde. Det var från tandläkaren, min tandläkare var hemma med sjuka barn så mitt besök skulle bli inställt. Djup suck… Den gulliga tandsköterskan hörde nog min ljudliga besvikelse och sa att hon hoppades att jag inte hade några problem med tänderna för dagen. Nej då, inga problem med tänderna (inga kännbara kanske jag ska tillägga) men det var ju förstås så att jag fått byta pass för att kunna komma till besöket och nu skulle jag ha hela fredagskvällen framför mig på jobbet. Hon beklagade lite och hjälpte mig därefter att boka en ny tid. Egentligen vet jag inte varför jag var tvungen att spy ut detta över henne, hon kan ju knappast rå för att tandläkarens barn är sjuka. Men det kändes lite, lite bättre efter att jag fått tala om att jag blev besviken. Mänskligt, antar jag.

Amanda fällde en kul kommentar vid middagsbordet igår. Jag berättade att jag skulle till tandläkaren idag och Amanda tittade då på mig med glimten i ögat och sa “Då kan Du leka i lekrummet, mamma”. Det roligaste av allt är att hon förstod att hon skämtade, mammor leker ju inte i lekrummet hos doktorn och tandläkaren, de sitter ju och läser Svensk Damtidning eller Vetenskapens värld med blå plasttossor på fötterna. Visst har hon skämtat förut, men då har det varit mer att rimma fånigt på våra namn eller att kalla oss för “muppet”. Det här var lite mer avancerat.

Igår fick vi också en kallelse för Amanda att träffa tandläkaren. Detta pga den skada hon fick i höstas då en pojke på hennes dagis lyckades slå henne med en planka över framtänderna (han kallas numera för “A med plankan” hemma hos oss). Vi kan inte se någon skada på tänderna men tandläkaren som träffade henne i höstas ville att hon skulle undersökas i vår igen. Namnet på den tandläkare som hon nu fått kallelse till var inte detsamma som någon av de två tidigare tandläkare hon träffat vid de föregående besöken. Det kändes rätt så ointelligent med tanke på att det är en fyraåring vi har att göra med. Första besöket hos tandläkaren såg Amanda fram emot i veckor innan och även vid det andra besöket gick det bra, trots skadan. Hon var verkligen jätteduktig och lät tandläkaren undersöka hennes skadade tandkött och känna på tänderna. Nu är hon dock faktiskt lite tveksam till nästa besök hos tandläkaren och då känns det måttligt roande att hon ska få träffa ytterligare en ny person. Jag ringde idag och bad dem boka om besöket så att Amanda får träffa någon av de andra, förstås var den enda inte längre kvar i företaget och den andra var uppbokad till långt fram i maj. Hon försäkrade mig om att det inte skulle vara några som helst problem med denna tredje, okända tandläkare, han var jättesnäll. Det är han säkert, men jag väntar hellre till maj så att vi får träffa en känd person om Amanda tycker att det är obehagligt redan innan vi kommit dit. Hon förstod kanske, vad vet jag. Det spelar egentligen ingen roll, för JAG förstår och det är det viktigaste.