Tur i oturen

Det är liiiite svårt att känna att man haft tur då hundjäkeln har varit ute och sprungit i Kolartorp i två timmar och jagat rådjur, men då hunden kommer hem med endast ett ynka bevis på sitt brott (ett skavsår på ena trampdynan- hoppas det svider!) så känns det ju ändå som högsta vinsten på något sätt. Tyvärr gick det inte lika bra för den bil som stod parkerad ett par gator ned… Meg hade tydligen lyckats skrämma rådjuret så till den milda grad att den drabbades av temporär blindhet och sprang rakt in i den parkerade bilen med en präktig buckla som resultat. Hur det gick med rådjuret vet jag tyvärr inte, men Meg lyckades inte fånga det i alla fall vilket tyder på att samtliga extremiteter bör vara hela.

Jag är hyffsat less på min jagande idiothund som på något outgrundligt vis alltid lyckas hitta ut från tomten. Förra året bytte vi ut hela staketet á 20000:- för att hon inte skulle lyckas rymma genom maskorna i det gamla nätet, då tog hon sats från våra stenbumlingar och flög som dundermusen genom grannens häck istället… Alltid finns det något kryphål som en liten Borderterrier kan ta sig igenom. Jag har på allvar funderat över att sätta någon form av el i staketet, men så är det ju det där med barnen. Igår var det dock inte ens en utmaning att ta sig ut från tomten eftersom en grind stod öppen, sannolikt orsakat av storasyster eftersom lillasyster inte når upp till grindlåset. Och detta resulterade alltså i att vi nu har ett ekonomiskt anspråk på oss från bilägarna och i skrivande stund sitter jag och väntar på ett telefonsamtal från mitt försäkringsbolag. Som om inte detta vore nog så har någon idiot brutit sig in i vårt garage och stulit en massa maskiner och verktyg. It’s a wonderful f-ing world.