Varför och Därför

Låt mig presentera mina båda döttrar, fröken Varför och fröken Därför.

Amanda har sedan länge avancerad från “Vad är det?” till “Varför då?”-stadiet. När hon var inne i “Vad är det?”-stadiet så tyckte jag att det var lite jobbigt och tröttsamt men Sean brukade alltid säga till mig att vänta Du bara tills hon kommer in i “Varför då?”-stadiet. Och visst hade han rätt. För det är ju vansinnigt mycket lättare att svara på “Vad är det?” än “Varför då?”. Den första frågan har ett simpelt svar och det kan knappast komma några följdfrågor. Den andra frågan är starten på en oändlighetsdiskussion. Det går att ställa frågan “Varför då?” minst hundra gånger efter varandra och det görs också flitigt hemma hos oss. Och precis som då jag själv var liten så accepteras inga slöhetssvar som “Jag vet inte” eller “För att det är så”.

Felice å andra sidan är fortfarande inne i “Vad är det?”-stadiet men jag tycker att hon är rätt så beskedlig med sina frågor jämfört med Nyfiken-i-en-strut Storasyster. Däremot så är hon enormt duktig på att använda ordet “därför” även om det mer låter “däjfö” då hon säger det. Ofta är hon lite ledsen över något (båda mina tjejer skulle kunna få anställning på Dramaten vilken dag som helst), kommer upp till en och trycker sitt lilla huvud mot ens kropp. “Varför är Du ledsen, Felice?”, “Däjfö”. Lika ofta är hon arg eller rent ut sagt förbannad och även där är svaret på frågan “Däjfö”. “Därför” är dock avsevärt mycket charmigare än “Varför?”.