Jämställda

Jag och Sean har nyligen fått ett bevis på att vi är jämställda, närmare bestämt 6800:- jämställda. Vi har nämligen fått en bonus om ovanstående belopp från Försäkringskassan för att vi tagit ut föräldrapenning båda två för Felice (när Amanda var liten fanns inte denna jämställdhetsbonus). Maximal bonus var någonstans runt 12500:- så vi hade en bit kvar till total jämställdhet, men halvvägs där är vi i alla fall. Och det är väl bra? Jag tänkte jämna ut det hela lite med att tvinga Sean att laga mat och diska medan jag byter olja på bilen

 

Jag är verkligen jätteglad för att våra tjejer fått chansen att vara hemma med båda sina föräldrar vid olika tillfällen. Jag är säker på att det är en bidragande orsak till att de är lika trygga med oss båda och att vi duger lika bra i deras värld. Visst kan de vara mammiga ibland, men jag upplever att de snudd på lika ofta är pappiga och det känns faktiskt skönt (även om man kan bli smått irriterad över att man plötsligt inte får natta dem för att “Dadda ska göra det”). Sedan är det ju också så att man som förälder lär känna sitt barn enormt mycket bättre genom att stanna hemma och ta hand om det på heltid en period. Jag kan förstå att det finns par som tycker att de inte har råd att låta den förälder som tjänar mest pengar vara hemma med barnen eftersom man inte kommer i närheten av den lön man får då man jobbar i de fall man har en högre lön än taket i föräldraförsäkringen. Men å andra sidan, har man så hög lön så borde man ju kunna sätta undan lite pengar för att sedan ha råd att vara hemma med barnen åtminstone några månader. Det måste väl vara värt att investera i sina barn och inte bara i materiella saker, resor etc. Nu är det nog så att många mammor tycker att de har ensamrätt på att vara hemma med barnen och inte riktigt släpper in papporna. De är nog rätt nöjda med att pappan (eller den andra föräldern i ett samkönat förhållande) inte begär att få vara hemma vilket ger dem längre tid från jobbet och med barnen. Dock är detta faktiskt en riktig “kvinnofälla” som jag anser att vi borde försöka motarbeta, för kvinnans skull, barnens skull och inte minst för den andra förälderns skull.