En kvinna kommer in med sin alldeles för gamla katt till djursjukhuset. Katten har magrat till en skugga av sitt forna jag. Den är skinn och ben och orkar inte längre stå upp. Andhämtningen är mycket ytlig, katten kippar efter luft. Ägaren har beslutat sig för att det är dax att låta katten sluta sina dagar. Hon har ett par önskemål för sin katt så här alldeles på slutet.
“Gör det här värdigt nu”. För sent.
“Man vill ju inte att hon ska behöva lida”. För sent.
Att ens diskutera värdighet kring en injektion då man har ett så kraftigt avmagrat djur framför sig känns osmakligt. Och lidande, vad är det? Att få ett nålstick? Eller kanske att de senaste veckorna ha kämpat för att ens överleva en endaste sekund till? Jag vet ju i alla fall vad jag tycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar