Igår var vi alla kallade till ett informationsmöte på jobbet. Det spekulerades vilt i vad som skulle tillkännages eftersom det var otroligt viktigt att alla närvarade. Jag, liksom många andra, infann mig i konferenslokalen med en dålig känsla i maggropen och jag gick därifrån med samma känsla. Utan att gå in på detaljer så tror jag att min framtid inte riktigt kommer att bli som jag trodde för bara en vecka sedan och just nu känns det helt ärligt rätt bittert. Det är stora grejer på gång från företagets sida, men det är inte nödvändigtvis så att alla vi anställda är lika positiva till kommande förändringar som ledningen. Vem vet, det kanske blir bra trots allt, men just nu funderar jag över alternativa arbetsplatser och det är första gången jag känner så sedan jag första gången klev innanför djursjukhusets dörrar våren 2002. Jag lär återkomma i ärendet.
I övrigt så verkar det också som att jag inom en överskådlig framtid kommer att fortsätta mitt liv med en kroppsdel mindre. Mina tonsiller lever nu ytterst farligt och jag tror att deras dagar är räknade. Sedan senaste halsflussen har jag inte känt mig bra i halsen. Av och till har jag haft ganska ont och i fredags fick jag feber igen. Det gav sig dock av sig självt och jag kunde jobba hela helgen. Hela denna vecka har jag haft ont i halsen på nytt men i övrigt känt mig bra. Tills idag. Feber igen och efter avlämning av Amanda på Masken åkte jag och Felicen till Rudans VC för en liten läkarkontroll. Jag är stammis där nu och är tjenis med receptionspersonalen. Jag fick träffa en ny, ung läkare idag. Hon gjorde det som ingen annan någonsin gjort, nämligen odlade från mina halsmandlar. Guldstjärna i kanten där, för kanske är det så att det inte är helt vanliga Streptokocker som vägrar att lämna min hals. Eller åtminstone inte bara Streptokocker. Hon ville helst avvakta med att sätta in antibiotika tills odlingssvaret kommit vilket ju är klokt ur resistenssynpunkt. Frågan är dock bara om jag klarar att gå hela helgen med en halsinfektion. Jag har ju lite antibiotika hemma i husapoteket efter sista tidens bravader, så i värsta fall får jag väl bryta mot alla regler och behandla mig själv. För stunden lever jag på Alvedon och Ipren vilket fungerar rätt OK trots allt.
Dagens läkare lovade dessutom att skicka en remiss till en öron-näsa-halsspecialist för att diskutera mina tonsillers framtid, men det lutar redan nu åt att de får förpassas till annan ort. Jag kan helt enkelt inte leva med dessa återkommande infektioner och dessutom är de så permanent förstorade att det påverkar mig även då jag inte har någon infektion. Det känns dock lite skumt att tänka mig ett liv utan dem eftersom de upptar större delen av mitt svalg. Jag kanske kommer att få värsta operarösten efter en operation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar