Tvåsiffrigt

Igår blev lilla Felice 10 månader gammal. Nu blir det snart till att räkna år istället för månader. Jag behöver inte säga att tiden gått för fort, det vet vi alla att den gör (förutom då man står i toakön på krogen). Hon är ingen bebis längre, hon är en liten tjej. Vår lilla tjej.

På utvecklingsfronten har det ju hänt en del. Hon kan hasa sig framåt, hon kan resa sig själv, hon kan med nöd och näppe gå ett par steg framåt med stöd, hon kan härma ljud, hon kan säga titta och hon kan visst bajsa i badkaret hon med… Hon är fortfarande en reell natterrorist och nu börjar den hårda skolan har hennes mamma bestämt. Nu får det vara slut med amningar en gång i timmen på natten. Punkt.

Vad det gäller maten så har Felice äntligen börjat förstå att man inte behöver försöka att kräkas upp alla småbitar i barnmaten. Det finns nu i alla fall tre sorter som äts med förhållandevis god aptit. Bäst är dock små brödbitar som man kan plocka med det berömda pincettgreppet. 10 månaders dagen firades dock med en alldeles egen skål med spaghettibitar.

Ytterligare två små tänder är på väg att se dagens ljus från Felices goms perspektiv. Kanske en bidragande faktor till att hon varit lite extra kinkig sista dagarna.

Nyaste hobbyn är att hasa fram till TV bänken och riva ut alla DVD-fodralen. En annan favoritsysselsättning är att studsa upp och ner på stället. Säg “Hästen Plopp” och hela Felice hoppar. Hon älskar musik, precis som sin syster och det riktigt spritter i kroppen på henne då vi spelar musik här hemma.

Amanda och Felice är fortfarande stormförtjusta i varandra, det är nästan så att det är för bra för att vara sant (peppar, peppar…). Har sagt det förut och säger det igen, jag tror inte vi kunnat ge Amanda en bättre tvåårspresent än en lillasyster.

Puss på Dig lilla Felicen och grattis till 10 månader på jordens yta.