Sedan igår kväll har jag fått mig tre rejäla skratt tack vare min lilla skatt Amanda. Vid läggdax igår fastnade vi framför TV’n och Amanda ville absolut titta på ishockey. Dock kunde hon inte riktigt förstå att det inte var fotboll och trots upprepade rättelser så kallade hon pucken för boll. Ja, ja, bara att svälja sin nordiska stolthet och kalla den för boll då. Plötsligt utbrast Amanda “Jag ska också spela fotboll sen. Jag ska ha rosa boll”. Hon är verkligen mammas tjej, rosa ska det vara. Då jag var liten ville jag tydligen ha en rosa tandläkare :-)
Vid frukostbordet för en stund sedan satt jag och Sean och pratade om något. Tydligen var Amanda inte riktigt nöjd med valet av samtalsämne eftersom hon suckade och sa “Tyst, annars jag ont i öronen”. Strax därefter sade jag till henne för hundrade gången att hon inte får peta sig i näsan. Idag tog jag till ett nytt trick “Tomten kommer inte om Du petar i näsan. Han tycker inte om barn som petar näsan, han blir jätteledsen då”. Amanda konstaterade då att “Tomten kan hoppa hoppborgen, han tycker jätteroligt!”.
Eftersom ett gott skratt förlänger livet så har jag precis inkasserat lite livstid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar