Stackars lilla Ilia, hon har inte haft någon lätt dag. Precis som alltid var hon morgonpigg och rask imorse och väntade med steppande steg på sin frukost i köket. Hon hade ingen aning om vad dagen hade i sitt sköte för henne: det årliga besöket i tandstenshörnan på operationsavdelningen. Detta innebar ingen frukost eftersom hon skulle sövas. Jag fick tvinga ut henne en stund på tomten imorse för att de andra hundarna skulle kunna få frukost, då stod hon demonstrativt och skällde utanför altandörren. Klockan 06:20… Hoppas att grannarna inte är lättväckta… Hon fortsatte att protestera hela morgonen och vägrade att rasta sig som hon brukar.
Väl framme på jobbet fick hon vänta några timmar innan det var dax för sövning. Det är så skönt att känna sig så trygg med sina arbetskamrater att man inte har några som helst problem att lämna över sin gamla ögonstens liv i deras händer. Johanna sövde lugnt och försiktigt och medan hon gjorde munnen skinande ren så passade jag på att blixttrimma den värsta pälsen. Som nära 14 år gammal dam så kan man kanske slippa att bli trimmad och jag har faktiskt egentligen övergått till att klippa henne med maskin. Men då hon låg sövd kunde jag helt enkelt inte låta bli. Så nu har jag fått en ny hund (dvs inte densamma som på bilden ovan).
Ilia vaknade ganska snabbt ur narkosen men har sedan dess varit tämligen förvirrad och pipig. Hon har en bottenlös hunger och har inte lämnat köket sedan hon kom hem. Stackars liten. Min tappra gamla dam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar