Sömn

Lilla Felice har inatt för första gången någonsin sovit i sitt eget rum i en “riktig” säng, dvs inte i spjälsäng. Vi har ju hela familjen delat sovrum de senaste åren och jag tycker egentligen att det fungerar alldeles utmärkt. Dock börjar det bli lite trångt för Amanda i sin spjälsäng (självvalt, hon har två andra sängar att välja på) och för ett par månader sedan köpte vi en ny loftsäng till henne. Hon har dock inte visat något intresse alls för sängen annat än att leka i den. Vår tanke var att Amanda ska sova uppe i sängen och Felice på en madrass under sängen så att de skulle ha tryggheten av varandra, men det har som sagt inte blivit av. Än. Igår hade Sean beslutat att försöka lägga tjejerna i Felices säng (dvs Amandas gamla juniorsäng som är sgs oanvänd eftersom hon trivts bättre i spjälsängen) och efter en stund gav de upp protesterna och somnade. Amanda hade dock vaknat ganska snart och begett sig in till spjälsängen i vårt sovrum, Felice däremot sov hela natten i sin säng. Duktiga tjejen! Hon verkade lycklig då hon vaknade imorse och berättade för fröken Claire på jobbet att hon kunde gå ur sin säng själv. Jag tror att det är det största pluset för henne, eftersom hon inte lärt sig att ta sig ur spjälsängen själv. Hoppas nu att trenden håller i sig och att hon trivs i sin nya säng. Då är det bara Amanda kvar. Som sagt, jag tycker egentligen att det går jättebra att ha dem i vårt sovrum, faktum är att det kändes jättekonstigt att inte ha Felice bredvid mig inatt, men det kommer att bli mycket mer spatiöst i vårt sovrum då spjälsängarna kan flyttas ut och det kommer att underlätta städningen avsevärt. Dessutom slipper jag förklara för alla som kommer hit varför vi har tre sovrum på övervåningen men att alla sover i samma rum… Egentligen ska man ju strunta i vad andra tycker och tänker, men ändå känns det alltid som att jag måste förklara vår sovsituation. Dock är det så att så fort jag talar med andra småbarnsföräldrar så förstår de precis och har inga som helst problem med vårt sovsätt. Bara alla får sova så kvittar det hur vi sover.

Amanda har fortfarande en jobbig period nattetid. Igår berättade hon vad som hänt i hennes ögon under natten, jag hade lämnat henne på dagis och då hade någon kommit för att ta henne. Stackars liten… Lyckligtvis verkar hon förstå att hon drömmer, men det är ju jobbigt ändå förstås. Inte undra på att hon inte är sugen på att sova i eget rum just nu.