Murphy’s law

Den här helgen är viktig för mig. Ledig från jobbet både lördag och söndag, kommande två helger jobbar jag och helgen därefter åker vi till England. Inga fasta planer för helgen annat än att vi ska städa, städa, städa, tvätta, fixa i trädgården, plantera, städa lite till och kanske försöka iordningställa vårt gästrum som vi sedan ett par månader håller på att renovera (pengarna tog slut, golvlister inte inköpta…). Kanske en tur till tippen också, om det blir någon liten minut över vill säga. Vad händer? Jo, jag vaknar förhållandevis utvilad strax före klockan åtta. Vänder mig i sängen och “Pang!” så smäller det till i min nacke och en våldsam smärta sprider sig från huvudet ned till strax under skulderbladen. Inte en j-a aning vad som hände men det gör något våldsamt ont och jag kan knappt röra mig. Tårarna forsade nedför mina kinder av smärta och ilska. Fattade på en gång att jag kommer att vara invalid större delen av helgen och alla de där måstena som skulle prickas av är bara att glömma. Murphy’s f-ing jävla skitlag! Bitter.