Mer goda grannar, och några inte så goda

Man blir ju lite lätt lycklig då man inser att anledningen till att småfåglarna inte knyckt alla våra (i ett desperat försök att rädda den av förra årets valpar demolerade gräsmattan) nyutströdda gräsfrön är att det bjuds på godare mat i trädgården bredvid. Grannen tvärs över vägen måste verkligen älska att mata fåglar eftersom han fortfarande i maj hänger ut talgbollar i träden på tomten

Har då aldrig träffat någon som matar fåglarna med dylika läckerheter efter att björkens små gröna blad börjat spira. Men någon ska ju vara den första, förstås. Och vilka är vi att klaga? Det har ju som sagt skonat våra svindyra gräsfrön och det finns fortfarande en mikroskopisk chans att vi har lite gräs innan slutet av sommaren.

Mindre goda grannar bor ett par gator ner. Det är paret vars bil det rådjur som Meg jagade sprang in i. Vi anmälde ju skadan omedelbart till vårt försäkringsbolag och vi har nu fyllt i och skickat in skadeanmälan till If. I fredags ringde frun i huset till Sean och skällde ut honom efter noter. Hur kunde vi vara så fräcka och nonchalanta att vi skickade in dessa papper till försäkringsbolaget utan att meddela dem??? Jisses. Jag hade nog personligen varit mer förbannad om det var min bil och personen ifråga hade struntat i att skicka in papprena och inte meddelat mig. Men vi är ju alla olika, right? Samtalet slutade för övrigt med att damen slängde luren i örat på Sean då hon hävdade att det inte gick att prata med honom. Det hon ville diskutera var det faktum att de ska stämma oss om vårt försäkringsbolag inte står för skadan. Sean tyckte inte att det var nödvändigt att ta den biten nu eftersom vi inte fått försäkringsbolagets beslut ännu och då tyckte hon att det inte gick att diskutera. Ja, vad säger man? Lite småkorkad tycker jag nog allt att hon är.