Silence is golden

Det har väl knappast undgått någon att jag inte gillar Robyns musik? Och ja, jag vet att det gränsar till landsförräderi, men jag klarar helt enkelt inte hennes röst och jag gillar inte soundet i hennes låtar. När jag delger min omgivning denna information så möts jag av diverse kommentarer och blickar. En del tycker synd om mig eftersom jag helt enkelt inte förstår mig på musik, andra blir rent ut sagt förbannade över min åsikt, någon har bemött det med “Om Du inte tycker om Robyn så känner jag att jag inte tycker om Dig” (det var kanske mest menat som ett skämt, men ger en vink om hur känsligt ämnet är) och ett ytterst litet antal personer håller faktiskt med om att hennes musik inte är något vidare. Tyvärr spelas hennes musik tämligen oavbrutet på radions olika stationer, eftersom alla ju måste älska Robyn. Ibland får jag zappa mig igenom sex-sju olika stationer innan jag slipper hennes gnälliga röst och helt plötsligt tycker att “Islands in the stream” är en toppenlåt. Eftersom det inte går att vistas i samhället utan att plågas av Robyn så är det inte valfritt att känna till hennes låtar (fast jag vet inte vad de heter, det vore att bry sig för mycket). Nu har jag till min förtjusning insett att jag faktiskt gillar en liten del av en av hennes låtar (som jag förstås inte vet vad den heter) vilket ger mig nytt hopp i zappandet. Om jag bara zappar omkring bland kanalerna så borde jag förr eller senare lyckas träffa den del av Robynlåten som faktiskt är helt OK. Vad är det för del då? Jo, en helt instrumental sådan där ingen skulle kunna gissa att Robyn varit inblandad.