måndag 14 november 2011

Inga nyheter är goda nyheter?

27 september var jag med Felice på uppföljande besök avseende hennes glutenintolerans. Vid detta besök togs ett blodprov för att se om hennes antikroppar mot gluten försvunnit. Detta betyder inte på något sätt att hon blivit frisk, glutenintolerans är en livslång sjukdom (i alla fall idag, förstås hoppas vi på någon form av “botemedel”). Om antikropparna har försvunnit betyder det “bara” att hennes diet fungerar. Nuförtiden fungerar Felices mage mycket bra och vi har väl egentligen ingen känsla av att dieten inte fungerar, men det är förstås viktigt att få det hela bekräftat. Nu har vi väntat i 1,5 månad på provsvaret men telefonen förblir tyst. Vis av erfarenhet hur mycket man kan ha att göra som kliniker så väntade jag en månad innan jag började ringa och efterlysa provsvaret. Egentligen vet jag att läkaren fått provsvaret avsevärt mycket snabbare än så (då Felice fick sin diagnos tog det tre dagar att få provsvar…) men eftersom detta på intet sätt är akut så tänkte jag att läkaren kanske prioriterade andra provsvar. Men efter en månad så tröttnade jag på att vänta. Provsvaret borde ju bara vara ett telefonsamtal bort kan man tycka.

Nu skulle det visa sig att det inte riktigt var så enkelt. Barnmottagningen har telefontid varje dag men endast under några timmar på morgonen. Lyckligtvis så jobbade jag sådana tider att jag kunde ringa i princip varenda morgon den första veckan, men vad hjälpte det då telefonkön till mottagningen var fylld redan då telefonväxeln öppnade? Första dagen tänkte jag väl att det var ju osis att så många andra ringde samtidigt. Efter den tionde dagen var jag irriterad, upprörd och smått desperat. Hur ska man gå tillväga för att få sina provsvar om läkaren inte ringer och det inte går att få en plats i den telefonkö man måste genom för att komma i kontakt med mottagningen? Jag ringde till slut till växeln på det sjukhus där barnmottagningen ligger. Dessa kunde inte heller hjälpa mig utan konstaterade bara att det brukar vara svårt att komma fram till barnmottagningen och de rekommenderade mig att åka dit personligen och lämna ett meddelande. Är det så här dagens sjukvård ser ut? Att man ska få vänta sig bortom all irritation för att slutligen måsta åka till mottagningen i egen hög person för att få kontakt? Skandal! “Mina Vårdkontakter” är ju också ett forum där man kan kontakta olika vårdgivare runt om i landet, men då krävs det förstås att den mottagning eller vårdgivare Du söker har anslutit sig till tjänsten och det har inte vår barnmottagning. Så registrering av konto där visade sig vara meningslöst.

Jag blir så fruktansvärt irriterad över den svenska sjukvården och på vilket sätt den behandlar sina patienter. Nu är vår dotter inte svårt sjuk eller i behov av att komma på ett besök hos sin läkare, men det KUNDE ha varit så och det hade varit lika förbannat svårt då att komma i kontakt med mottagningen. Telefonsvararen vet ju inte vem som ringer. Jag förstår att landets alla akutmottagningar blir överbelamrade med patienter när man inte kan komma i kontakt med primärvården. Vad ska man annars göra för att få träffa en läkare?

Idag beslutade jag mig för att åka till mottagningen och lämna ett meddelande till Felices läkare även om jag tycker att det hela är vansinnigt. Receptionisten såg lätt skamsen ut då jag meddelade att vi väntade provsvar sedan 27/9, skrev ned Felices personnummer och skulle lämna ett meddelande till läkaren. Jag tillade att jag förstås inte kunde garantera att läkaren inte ringt, jag kan ju inte svara i alla situationer, men jag hade i alla fall inget missat samtal på min telefon. Receptionisten öppnade Felices journal och kunde konstatera att läkaren inte sökt oss sedan 27/9 och att hon inte bokat in någon telefontid för att lämna provsvar. Jag kan med all säkerhet säga att hon inte meddelade mig vid besöket att hon endast skulle ringa om provet inte var normalt. Och för övrigt tycker jag att detta är helt förkastligt även om det praktiseras vitt i den svenska primärvården. “Provsvar lämnas endast om proverna givit ett onormalt resultat”. Hur ska jag som patient veta att mitt prov verkligen blivit analyserat om jag inte får något provsvar? Inga nyheter är faktiskt inte goda nyheter, inga nyheter är just INGA nyheter.

hittaratt

1 kommentar: