Klockan var strax efter 18:30. Hela familjen satt samlade på köksgolvet. Där, mitt i all familjelycka, bestämde sig lilla Felice för att det var dax att ta sitt allra första trevande steg på den här jorden. Det var inte graciöst, det var inte kontrollerat, det var helt utan precision. Men det var ett steg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilket framsteg! Hurra för världens bästa Felice och tack till Amanda för skönsången om snögubben Kram fån Mormor
SvaraRaderaGrattis lilla gumman, till ännu ett framsteg i ditt liv! Det är ungefär samma ålder som när Nova tog sitt första steg...
SvaraRaderaYey!!!!!!
SvaraRaderaStolt gudmor klappar händerna från andra sidan staden!!!!
ps det måste ju på något sätt vara lite min förtjänst detta stordåd...väl? jag är ju gudmor och allt ;-)