Igår var det åter dax för träff med mammas barndomskompis Boel, hennes dotter Sophie och Sophies dotter Julia som är tio dagar äldre än Amanda. Vi brukar försöka ses med jämna mellanrum, men oftast brukar förkylningar och maginfluensor sätta käppar i hjulet för oss. Det höll på att bli så även igår, men vi trotsade Boels nytillkomna förkylning och hoppades att Julias var på upphällningen och åkte mot Nacka. Amanda såg fram emot att träffa Julia igen (tror dock inte att hon riktigt mindes vem hon var) och tjatade större delen av helgen. Hon tyckte också att det skulle bli riktigt kul att träffa “Boven” (=Boel).
I lördags åkte vi iväg och handlade en present att ta med till Julia, en bok med Richard Scarrys figurer. Mormor handlade även en bok till Amanda med engelska ord men då Amanda fick syn på Julias bok ville hon förstås ha “likadaga”. Det fanns bara en väg ut och det var att köpa en likadan till Amanda. Då vi skulle slå in Julias bok ville Amanda minsann också ha sin inslagen och den skulle med till Julia så att de kunde öppna sina böcker tillsammans. Ligist eller sötnos? Jag vet inte jag. Tycker nog ändå att det gulliga överväger.
Hemma hos Sophie och Julia bjöds det traditionsenligt på soppa, och det var en riktigt, riktigt god sådan. Till min stora förtjusning fanns det dessutom ett recept som jag kunde få med mig hem.
Medan vi njöt av soppa, gott bröd, Mozzarellaost, avocado, cocktailtomater och gurka, röjde tjejerna på i vardagsrummet. Naturligtvis rådde viss konkurrens om prylarna men på det stora hela skötte de sig exemplariskt och det var inte många tårar som fälldes. De kunde till och med samsas om lite Play-Doh lera, även om de med en något avundsjuk blick tittade på den andres lerfärg.
Amanda har gjort en hamburgare av sin lera
Det var två väldigt trötta tjejer som placerades i bilen på sena eftermiddagen.
TACK Sophie, Boel och Julia för en jättetrevlig eftermiddag, för god mat och för trevligt sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar