måndag 1 mars 2010

Nu är Ni väl nöjda?

Alla Ni som är så trötta på snön att Ni hellre badar nakna i fontänen på Sergels torg en lördag efter löning, än ser en till snöflinga dala ner från skyn. Själv måste jag väl säga att jag är mindre nöjd över de senaste dagarnas blidväder. Jag är inte trött på vintern, inte på långa vägar. Tvärtom tycker jag att de senaste månaderna flutit på förhållandevis smärtfritt med tanke på att det faktiskt har varit de mörkaste månaderna på året. Det har ju varit vitt och fint ute, så trots att mörkret sänkt sig långt innan middagstid så har det inte varit becksvart på kvällspromenaden. Och efter de senaste vintrarnas snöbrist så har jag haft ett uppdämt snöbehov som nu äntligen blivit tillfredställt.

Tänk också vad årets vinter fört med sig i form av nya yrken såsom taksnöskottare och snöröjare på T-bane spåren. För att inte tala om det stora antal människor som fått sysselsättning med att boka om biljetter för SL, SJ och SAS. Det måste väl anses fint så här i ekonomiska kristider? Maskiner som vi inte visste fanns har patrullerat motorvägarna och förvandlat snövallarna till lössnö i den intilliggande skogen och de lata, överviktiga svenskarna har fått ofrivillig träning i form av snöskottning dagarna i ända.

Men nu verkar vi alltså vara på väg mot slutet på denna underbara vinter. Plusgraderna har trängt in i våra liv och snön har obönhörligen börjat töa. Så nu ska de väl kunna slå sig på bröstet alla de som hävdat att det kommer att bli ett mindre helvete då all denna förbannade snö smälter. Istapparna på vårt tak som vittnar om otillräcklig isolering är puts väck (och vi kan fortsätta att låtsas som om vi har ett lika välisolerat tak som alla andra) liksom den mesta snön på taket. Detta har för övrigt påmint oss om att vi måste införskaffa rasskydd till våra tak (ja, vi har två eftersom vi är stolta ägare till ett garage också). Hade mina små söta hundar vistats ute i trädgården idag och passerat mellan huset och garaget samtidigt som taklavinen utlöstes, så hade jag varit en mycket ledsen Sandra ikväll. Nu är jag bara smått förbannad över att mitt fina, på senhösten monterade staket är i spillror. Men det finns nya på Bauhaus.

För övrigt så faller snön tung utanför fönstret as we speek!

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA Sandra hjärta vinter = sant

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar