Vi är nu inne på den elfte dagen av detta nya år. Konstigt nog har jag än så länge inga som helst problem med att skriva 2010 istället för 2009. Ofta är det ju så att det tar ett tag att vänja sig, men vissa år verkar det gå lättare än andra. I år är ett sådant år. Hoppas att det i sig är en fingervisning om att detta kommer att bli ett bra år. Det känns så.
Årets första dagar spenderades mestadels med att försöka att samla upp tvåhundrafjortontusenåttahundraelva barr från golvet. Nästa år ska vi komma ihåg att vattna granen så länge den står inne. Vi har en tendens att sluta vattna den dagen efter julafton eftersom det då känns som att den gjort sitt. Jag hade allvarliga planer på att förpassa den till en liksäck innan nyår, men detta sket sig eftersom det visade sig att jag visst skulle jobba varenda dag i mellandagarna. Sliten som jag var på kvällskvisten så orkade jag inte ta tag i detta. Nu är dock granen i tryggt förvar i liksäcken, för övrigt i minst nittiosju bitar. Granstyckmord… Det känns lite som om granar kanske passar bäst i skogen trots allt, men plastgran är en sådan hädelse mot julen att jag knappt kan ta ordet i min mun. Och gran måste man ju ha då det är jul. Men som sagt, vattna granen är ju en bra idé.
Sedan 1/1 är jag åter en hårt arbetande medmänniska. Många frågar så klart hur det känns att vara tillbaka på jobbet. Jag svarar allt som oftast att det känns som om jag aldrig var därifrån. Efter att ha inspekterar schemat för kommande åtta veckor inser jag att man jobbar färre helger som heltidsarbetande än som mammaledig. En rätt trevlig observation. Det är riktigt skoj att få vara tillbaka på heltid och verkligen känna sig som en i gänget igen och inte som en person som befinner sig på jobbet lite på undantag. Trevligt är det också att ha en hemmapappa som fixar och donar med hus och ungar då jag jobbar.
5/1 var det födelsedag för undertecknad. Jag firade den med att… jobba! Dessutom det härliga passet 12-21. Jag orkade inte försöka byta till ett dagpass utan gick snällt och jobbade. Naturligtvis fick jag jobba över en timme också. Kul jobb, verkligen. Hemma väntade Sean med hämtmat från kolgrillen i centrum. Aldrig har väl grillad haloumi, vegospett och dolmas smakat så bra!
6/1 var det lite kalas här hemma. Familjen kom och hälsade på och vi åt god mat och mumsade Daimtårta med vansinnigt söta dekorationshundar.
Tack familjen för trevligt sällskap och fina presenter!
Det mest fantastiska detta år so far måste ju vara det faktum att vi nu haft snö i nästan en hel månad i sträck. Helt osannolikt! Det är så vackert ute att man nästan baxnar och jag tar gärna 13-14 minusgrader ett bra tag till om det innebär att naturen tänker fortsätta att se ut som i en saga.
Amanda älskar snön och sin nya pulka
Mina nyårslöften lyser med sin frånvaro, precis som alltid. Ingen mening att lova en massa saker som man ändå inte kan hålla. Finns dock en massa “nyårsförsök” som jag tänker jobba efter. Bland annat att bli lite mer husmorsaktig (trots att jag ju har en hemmaman åtminstone till augusti). Vilket sammanträffande att timern precis piper för att tala om för mig att morotsbrödet i ugnen är färdiggräddat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar