I tisdags kväll kom det där icke-efterlängtade telefonsamtalet hemifrån. “Kan du skynda dig hem, jag mår inte bra”. När jag kom hem vid 21:30 så befann sig Sean på toaletten och han kom inte ut därifrån förrän flera timmar senare. Och då han väl kom ut så var det dax att skicka in Amanda. Båda två kräktes som gastar större delen av natten och Amanda lyckades förstås kräkas ner hela sin säng innan hon kom på att hon var magsjuk… Jag behöver knappast säga hur trött jag är på detta, Ni har nog förstått skulle jag tro. Jag vill utrota, utrota, utrota, utrota kräksjuka. Punkt.
Igår mådde Sean bättre men Amanda var fortsatt hängig och ville inte äta. Hon är verkligen extremt känslig för kräksjuka. Hon är ofta dålig flera dagar då hon blir smittad och inte sällan kommer en andra våg av kräkningar efter ett dygn eller två. Så även denna gång. Igår höll hon sig kräkfri men under dagen idag har hon kräkts ett antal gånger, senaste gången för ett par timmar sedan. Hon var så duktig vid senaste uppkastningen. Hon låg i soffan och vilade, plötsligt flög hon upp och skrek i panik “Mamma! Kan du hämta hinken!?!” Det tog några sekunder för mig att reagera men sedan sprang jag iväg mot hinkarna som stod i badrummet. Då jag kom ut i vardagsrummet igen så satt Amanda med handen för munnen och hon inväntade att hinken placerades framför ansiktet på henne innan hon släppte ut allt. Vilken pärla! Hade hon inte offrat sig så så hade vi fått budgetera för ny soffa. Mammas duktiga tjej. Nu har hon precis somnat bredvid mig i soffan, lite smått grinig för att hon inte fått välling som hon ville ha. Jag har dock ingen större lust att sanera sängen igen inatt. Stackarn. Hon säger att en röst i hennes mage talar om att den vill ha välling. Samma röst var det tydligen som sade åt henne att hon måste kräkas. Hjärtat.
Själv har jag varit manisk med handspriten senaste dagarna och hittills… Vågar inte säga något. Felice är sitt vanliga glada jag men har fått vara hemma från dagis för att inte ta med sig något skit till de andra barnen på avdelningen. Vi orkar nämligen inte få mer kräksjuka på våra barn då det snurrat runt ett varv till på dagis. Nu får det vara nog!
Så gårdagen som var min lediga dag blev inte alls så produktiv som jag tänkt mig. Jag tog med mig Felice och åkte och storhandlade istället för att städa (och smet en stund från kräksjukan). Efter en dryg timme på Coop hade vi överfyllt den största av vagnarna och notan slutade på ganska precis 3000:-!!! Tror aldrig att jag lyckats handla för så mycket vid ett och samma tillfälle tidigare. Och det var faktiskt bara mat dessutom, förutom en liten present till Amanda som hon ska få då hon fyller år. Men nu har vi mat för en LÅNG tid framöver. Vi har återupptagit rutinen med matlistor här hemma och det är ju helt fantastiskt jättebra. Dels slipper man ha matångest varenda dag, det finns ingredienser hemma och matsedeln är väl planerad efter mina arbetstider så har vi lite tid på oss blir det enkel mat, och dels så blir maten mer varierad än makaroner och köttbullar. Win win, med andra ord. Jag brukar (så mycket man nu kan säga bruka om något man gjort två-tre gånger) försöka handla för minst tre veckor i taget och då blir det förstås mycket pengar. Den här gången blev det nästan för fyra veckor dessutom. Det enda som behöver handlas nu är grönsaker, mjölk, bröd och lite annat med kortare hållbarhet än att man kan handla det en månad i förväg.
Idag har alla utom Amanda mått bra. Huset har blivit städat, akvarium likaså, tvätt har blivit tvättad, saker har blivit kastade på tippen och jag har gjort mitt hemarbete (har haft administrativt arbete hemifrån idag). Vi har ätit en god middag, packat ner Felice i renbäddad säng och ska snart göra detsamma med oss själva (får se hur länge Amandas säng är ren dock…). Dock har dagen medfört en mycket tråkig nyhet: våra semesterplaner har ändrats. Det blir inget bröllop i Scotland i sommar eftersom det tilltänkta brudparet har separerat och bröllopet är inställt. Så tråkigt och så ofattbart. Amanda har gråtit en skvätt eftersom hon sett fram emot att få åka till “borgen” och ha blommor i håret då Rob och Becky ska träffa prästen. Vi har förklarat att vi kommer att göra en massa annat skoj istället (vi har ju liksom tre veckor på oss) men hon är väldigt förtjust i Becky så det är svårt för henne förstås. Man kan ju alltid hoppas att det snart kommer ett inbjudningskort, men jag har har mycket svårt att tro det 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar