Boys will be boys, eller?

Amandas lördagar är nuförtiden fullspäckade med aktiviteter. Dels går hon på Bamsegympa (som vi föräldrar är allt annat än imponerade av, men Amanda älskar det, tyvärr…) och dels så går hon på sk “danslek” på ett lekland i Tyresö. Dansleken anmälde vi henne till då vi inte hittade någon annan dans för barn och Amanda älskar att dansa. Strax därefter blev vi tipsade om Haninge Dansstudio men då hade vi redan anmält henne till dansleken så det fick bli tre aktiviteter denna termin. Så kommer det INTE att bli nästa termin, i alla fall inte två aktiviteter samma dag. Det fungerar inte särskilt bra, kan vi konstatera efter ett antal veckor.

Vi börjar lördagarna med gympa klockan 10, denna håller på en timme med en kortare fruktpaus ungefär mitt i. Strax efter 11 sitter vi i bilen igen på väg mot dansen. Vi stannar till på en mack eller liknande och ser till att Amanda får i sig en korv eller hamburgare innan det är dax för dans klockan 12. Amanda är oftast trött och färdig för en tupplur klockan 12 så det är inte helt lätt att få henne att fokusera. Tack och lov är danslektionen bara 30 minuter lång så med viss uppmuntran från föräldrarna så brukar det vara rätt OK i alla fall. Men som sagt, nästa termin får det räcka med EN aktivitet på lördagarna. Det finns ju lite annat som ska hinnas med på helgerna också…

Jag har haft förmånen att få vara med på denna dans vid ett fåtal tillfällen och samtliga gånger har jag irriterat mig blå över ett fåtal deltagare. Det jag är på väg att skriva nu kommer att få vissa av Er att gå i taket och tycka att jag har fördomar, men helt ärligt så skiter jag i det. Samtliga irriterande deltagare har en sak gemensamt: de är pojkar. Igår var det 10 flickor och 2 pojkar med på dansen. 10 deltagare gjorde precis som ledaren sa åt dem och 2 gjorde precis tvärtemot. Gissa vilka??? OK att vissa barn lever om och beter sig lite hur som helst, de är ju trots allt barn. Men dessa barn har sina föräldrar med inne i danslokalen och även här har vi en 10-mot-2 situation. 10 föräldrar tillrättavisar sina barn då de helt uppenbart stör de andra barnen eller struntar i instruktioner (gör de fel för att de inte förstår är det förstås en helt annan sak), 2 sitter mest och flinar och verkar tycka att det hela är rätt komiskt. Hallå!?! Det finns absolut INGET charmigt eller komiskt över att två pojkar lever fan, sparkar boll och skriker medan tio flickor försöker att dansa tillsammans med sin ledare! Om de inte har lust att delta i dansen så går det väl alldeles förträffligt att skita i alltihop och pallra sig därifrån. De verkar ju ändå inte vara där för att dansa. De kan knappt vänta till klockan passerat 12:30 så att de får plocka fram bandyklubborna.

Igår försökte den stackars ledaren att tillrättavisa pojkarna och be dem vara med på det som de andra barnen gjorde, dock totalt utan resultat. Vad gjorde föräldrarna (som för övrigt även de var av manligt kön, ingen chock kanske…)? Inte att endaste skit. Ja, förutom att skratta lite då. Jag kan för mitt liv inte begripa hur man kan ta med sitt barn till en kurs och sedan sätta sig på sin feta rumpa och tycka att det är totalt ointressant om barnet deltar i kursen eller inte, samt om denne möjligtvis är ett störande moment för alla andra. Jag kan inte hjälpa att inte förvånas över att det är två pojkar som beter sig så här (och att de har den manliga föräldern med sig). Jag säger inte att det är pojkarnas fel, för det kan det knappast vara. De är 4-5 år gamla och då är det väldigt lite som kan anses vara deras fel. Är det deras föräldrars fel? Nja, till viss del men kanske inte helt och totalt. Det är nog snarare så att den största boven i dramat är samhället, alla vi andra som precis som jag besitter en hel drös med fördomar. Pojkar ÄR ju helt enkelt pojkar. De kan inte förväntas att bete sig som flickor, de är ju pojkar. De måste ju få vara lite busiga och olydiga, det är så naturen har format dem. Åt det kan man inte göra något, eller kan man kanske det? Nog f-n kan man det! Pojke eller flicka så ska barnet lära sig att fungera i gruppp, att inte störa och att ta hänsyn till andra människor. Visst ska man kunna ta för sig och se till sina egna intressen, MEN: människan är ett flockdjur och då är flockens bästa det som gäller. Och flockens bästa är under inga omständigheter att 16% av gruppen tar 99% av gruppens energi. Så det så.