Sveriges nationaldag idag. Det borde naturligtvis firas. Stort. Jag tillhör helt klart en av de som anser att vi har mycket att lära av norrmännens sätt att hedra sitt fosterland. Vi behöver bli lite mer blågula denna dag, lite mer patrioter helt enkelt. Så vad har jag gjort då för att visa att jag är svensk ända ut i fingerspetsarna? Hmmm... Inte mycket. Inte mycket alls, faktiskt. Jag har ätit min vanliga frukost och därefter tagit min vanliga promenad med hundarna. Som vanligt förundras jag över alla människor som planterar fina träd, buskar och andra växter och hägnar in dem med hönsnät och annat estetiskt icke-tilltalande material. Värstingarna är de som till och med bygger tak över växterna. Vi har massor med rådjur i Kolartorp och de är en pest för alla trädgårdsälskare. De lämnar inte en planta oberörd efter sina besök i trädgårdarna och de är mästare på att gnaga barken av unga, sköra träd. Så det är omöjligt att få ha något i fred för dessa trädgårdparasiter. Men ändå kan jag inte förstå att man vill plantera en vacker växt för att göra sin trädgård fin och därefter förfula hela skapelsen genom att näta in alltsammans. Nej, då bjuder jag hellre rådjuren på lite dessert i min trädgård eller så väljer jag buskar och plantor som rådjuren inte tycker om. Dessutom så finns det växthus för de som önskar.
Jag har även småpratat lite med grannarna som vanligt på mina promenader, och vi har som vanligt gnällt över det dåliga vädret och de höga elpriserna. Så knappast har jag väl bidragit till att nationaldagen blivit särskilt storslagen i denna del av Sverige. Men kanske har jag ändå varit så där lagom vanlig som är så otroligt svenskt. Och vad kan vara mer svenskt än att tänka att "Nästa år, då"?
Trevlig nationaldag till Er allihop, oavsett hur Ni hedrar det svenska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar