Löjliga familjen

Det är vi det. Jag har aldrig tidigare varit med om så många läkarbesök, sjukhusvistelser och tillbud som denna vår och försommar. Det började med mitt arytmiproblem som resulterade i ambulansfärd och inläggning på hjärtavdelningen på SÖS. Uppföljande besök för detta med ultraljud och HolterEKG. Seans yxincident 1:a maj med allt vad detta inneburit. Felice långvariga förkylning och lilla ostbågsform som resulterat i två läkarbesök och besök hos sjukgymnaster nästa vecka. Och så var det det här med Amandas arm. För var den bra i förrgår morse? Nej, givetvis inte. Natten var jobbig, hon grät och hade ont. Lite välling omkring klockan 3 löste problemet och hon sov till 6. Så fort hon vaknade sa hon "Amanda åka docko". Gullungen, hon vet var man kan få hjälp hon. Därefter gick hon och Sean upp och kollade på lite film och då hade hon somnat om igen. Jag hade ju mitt tandläkarbesök klockan 10 som jag bara inte kunde avstå. Men kort därefter åkte vi tillbaka till Astrid Lindgren för att få henne undersökt på nytt. Jag antar att det fina vädret bidrog till bristen på patienter, för återigen kom vi in till läkare på mycket kort tid. Denna läkare var en ung, trevlig tjej som redan i korridoren kunde konstatera att Amanda arm hade en konstig vinkel. Efter att ha lagt händerna på Amandas arm kunde hon bekräfta sin misstanke- Amandas armbåge var delvis ur led. Hon gjorde ett par försök att reponera armbågen men utan resultat. Amanda var så tapper, visst grät hon men ändå lät hon läkaren manipulera armen. Och mellan tårarna fick hon fram "Elefante!". Dagen innan hade hon fått välja ett bokmärke och valet föll på en noshörning som i Amandas värld var en elefant. Nu ville hon naturligtvis att vi skulle vara färdiga så att hon kunde få en ny "elefante". Vi blev skickade till röntgen och inte heller här var väntetiden särskilt lång. Återigen visade Amanda vilken stjärna hon är genom att sitta snällt i mitt knä och få båda sina armar röntgade. Det måste ha gjort jätteont, men ändå protesterade hon bara ytterst lite.

Efter utförd röntgen fick vi återvända till akuten. Läkaren fick röntgensvar inom kort och det såg bra ut, dvs inga frakturer. Hon ville inte utsätta Amanda för mer trauma utan lät oss gå hem med en gul ballong. Armen skulle nog fixa sig hemma inom ett par dagar och om inte så skulle vi återkomma. Jag tyckte det var lite märkligt, vi brukar vara så noga med att reponera luxerade leder snarast möjligt. Men det kanske är därför jag är veterinär och inte läkare. Vi hade dock fullt förtroende för denna läkare och åkte hem med ett lugn i kroppen. Jag kunde dock inte upphöra att irriteras över den föregående läkarens nonchalans. Hade hon undersökt Amanda så hade hon kunnat ställa rätt diagnos och inte bara säga att "små barn slår sig och de får ont men det går över". Om hon ställt rätt diagnos hade hon säkert haft en ypperlig chans att reponera armbågen eftersom det då var helt färskt och inte svullet. Och då hade Amanda sluppit ha ont ytterligare ett dygn.

Givetvis blev det lite glass i butiken innan vi satte oss i bilen. Det är märkligt hur vissa saker bara behöver göras en gång för att bli en vana. I vilket fall som helst så fötjänade hon denna glass så tapper som hon varit!

De fina skulpturerna i korridoren på Astrid Lindgren

Amanda klappar "tatisarna", dvs fågelns ägg men de såg ut som potatis

Då vi satte oss i bilen utbrast Sean "Sandra, kolla hennes arm. Det måste ha hänt något". Mycket riktigt, armen fungerade normalt igen och kunde manipuleras utan större smärta. Så skönt! Hela kvällen hade Amanda sprungit omkring och tjoat och tjimmat och använt armen utan protest. Jag skulle ju jobba, kom dock lite sent efter sjukhusbesöket (15:30, skulle ha börjat 12...) men å andra sidan jobbade jag till 21:30 fast jag skulle ha slutat 20:00. Jag hade åter en riktigt trevlig kväll på jobbet med mina goa kollegor.

Amanda har fått vara hemma från dagis hittills denna vecka. Trots att armbågen verkade ha hamnat på plast i tisdags så hade hon ont igår och då är det helt klart en dum idé att vara på dagis. Förhoppningsvis kan hon gå imorgon, hon har tjatat om Masken hela veckan.

Nu ska vi ju inte glömma min tand då vi talar om allt elände. Tandläkarbesök i tisdags alltså. Bara att konstatera att jag har en pulpit i den onda tanden. Lösning på problemet: rotfyllning. Jaha, precis som jag misstänkt. Det blir billigt det här. Tur att man är gjord av pengar. Tandläkaren borrade upp tanden för att "lätta på trycket" och det har verkligen hjälpt. Då hon skulle lägga bedövningen inför borrningen så började hela rummet att snurra och hjärtat rusade. Det är visst adrenalin i lokalbedövningen och hon måste ha träffat mitt i ett kärl. Jag trodde för en sekund att nu blir det plingplong-taxi igen, men det gav sig efter en stund med huvudet mellan knäna...

Rotfyllningen ska göras nästa vecka och det är något som jag inte ser fram emot. Har gjort det en gång tidigare och det var det som fick mig att dröja 10 år innan jag gick till en tandläkare igen... Direkt efter hemkomst i tisdags så tyckte jag att det började göra ont på andra sidan av munnen. Jag trodde att jag inbillade mig eller led av grav wind-up (smärtfenomen) och ignorerade det. Igår gick det inte att ignorera längre. Det gjorde precis lika förb----t ont som det gjort på den andra sidan innan tandläkaren borrat upp tanden. Med tårar i ögonen ringde jag tandläkaren. Min tandsköterska svarade och trodde nog att jag skämtade då jag berättade att jag nu fått lika ont fast i en annan tand. Hur som så fick jag en tid idag, torsdag. Har knarkat mig igenom det senaste dygnet och infann mig hos tandis kl 12:30. Lyckligtvis så är risken en på miljonen att jag har en pulpit även i denna tand. Istället tror tandis att bettet ändrats i samband med att de borrade upp tanden och att jag nu belastar extremt på denna tand. Hoppas hon har rätt, för hur i hela friden ska jag kunna betala för TVÅ rotfyllningar?? Hon slipade ner tanden lite och jag tror att det känns lite bättre faktiskt. Men det gör fortfarande grymt ont att äta något varmt eller dricka något kallt.

Så som sagt, Löjliga Familjen var det. Nästa vecka blir inte bättre det. Måndag sjukgymnast med Felice, tisdag rotfyllning för mig och sjukgymnastik för Sean, onsdag besök på SÖS kardiologavdelning.

To be continued...