Felice 4 månader

Felice blir fyra månader idag, lilla tjejen. Fyra hela långa månader (fast februari var förstås en kort månad). Hon har firat sin fyramånadersdag i lugnt tempo. Förmiddagen spenderade hon ute i vagnen tillsammans med Sean som fixade lite i trädgården. Hon tog en tupplur eller två i vagnen men var vaken större delen av förmiddagen och var ändå nöjd. Det tillhör ovanligheterna att hon kan ligga själv i vagnen och bara vara. Hon brukar stå ut en minut ungefär och därefter tala om att hon inte har någon större lust att vara ensam längre. De senaste dagarna har hon dock börjat att hålla i saker och smaka på dem och kan därmed sysselsätta sig själv en liten stund. Det tackar vi och tar emot för eftersom hon annars helst vill bli underhållen konstant. Hon är inget vidare bra på att umgås med sig själv.

Felice är en riktig liten mammagris. Amanda var inte alls så kinkig med vem hon umgicks med i den åldern, men för Felice är det mest mamma som gäller. Visst kan hon sitta en stund med Sean och leka, men om hon är trött eller ledsen så är det klippt. Då är det bara för mig att släppa det jag har för händerna och ta hand om henne istället. Amanda är också väldigt populär hos henne och hon kan sitta länge och titta på henne. Amanda är fortfarande enormt snäll mot sin lillasyster och pussar och kramar henne mest hela tiden. Om hon råkar komma åt Felice utan att mena det så säger hon "Låt bebis". Jag och Sean har aldrig fått ett förlåt från henne så det är väl lätt att se vem som är favoriten.

Felice blir starkare och stadigare för varje dag som går. Hon kan sitta lite med stöd, men tippar gärna framåt och dyker på näsan om man inte passar henne. Hon älskar att stå i knät och dansa. Häromdagen ställde jag henne upp mot min kropp och då stod hon helt själv och lutade sig bara mot mig. På golvet är hon dock oerhört passiv. Rullar inte och har ingen tendens att försöka ta sig framåt. Det är säkert helt normalt men Amanda var så otroligt rörlig redan som 4 månaders och det är det enda vi har att jämföra med.

Nuförtiden är hon vaken större delen av dagarna. Hon sover självklart några pass, men sällan flera timmar i sträck. Nätterna har jag mycket svårt att uttala mig om. Jag är som en sombie och har ingen aning om vilka tider hon brukar vakna. I vilket fall som helst så vaknar hon bara till för att äta och sedan somnar hon igen. Det är rätt otroligt vilken tur vi haft som fått två så nattsnälla tjejer (peppar, peppar...).

Hon har varit ganska verbal under flera månader nu. Hon lallar på och testar sin röst större delen av tiden. Ibland får hon till ett riktigt tjut (hon drar luften inåt och tjuter till samtidigt) och blir nästan rädd för sig själv.

Mycket har hänt sedan den där söndagen i början på februari då Felice såg dagens ljus för första gången. Det är en spännande resa vi har framför oss, och den har bara börjat!