Jag älskar att ha fel

I alla fall idag. Jag skjutsade Sean in till SÖS imorse för att han skulle få göra den där ultraljudsundersökningen av senorna som det beslutades om igår. Och vet Ni, det såg bra ut! Läkaren trodde inte att senorna var skadade utan att orsaken till att han inte kan röra tårna är att det är så svullet i operationsområdet. Det är ju hur bra som helst! Då bör han vara ute ur gipset om mindre än två veckor och livet kanske snart kan återgå till det normala. Kanske sjukskrivningen blir förlängd, men det får vi ta i sådant fall. Nu kanske vi inte ska ropa hej riktigt än, men ett litet hallå kanske går bra.

Vi fick lite andra nyheter imorse också. Dräneringskillen lyste med sin frånvaro igår men vi tänkte inte så mycket på det. Kanske tyckte vi att det var lite märkligt att han inte ringde om han planerat att arbeta någon annanstans (dräneringen av vårt hus har som bekant dragit ut lite på tiden och vissa andra projekt måste göras parallellt). Imorse fick vi förklaringen då hans fru ringde och meddelade att han, håll i Er nu, ligger på.... SÖS! Så nu har vi ingen aning om hur och när dräneringen blir klar. Vi är inte förvånade, inte det minsta. Hoppas bara att det inte är något allvarligt med killen. Vill helst att han slutför arbetet då han verkar så noga. Ja, ja, nu har jag lite mer tid att planera trappen som måste byggas direkt då de avslutat arbetet. Och så hinner jag plocka ut en del fina stenar ur massorna. Jag älskar ju stenar och nu har jag min chans att göra riktiga kap på nära ort!

Efter SÖS- transport så åkte jag och tjejerna till Kungsängen. Jag lämnade av hundarna hos mamma och därefter tog vi alla en promenad till Sarah. Mamma kom på den briljanta idén att Amanda skulle få dra dockvagn. Vi trodde nog båda att det skulle gå lite snabbare framåt då. Det gjorde det inte. Hon utvecklade en rejäl slalomteknik med vagnen och besökte varenda gräsmatta mellan Fajansstigen och Långdansvägen. Hon samlade stenar i sin vagn och hade ett evigt pyssel med att kryssa mellan vattenpölarna. Till slut tog hon ett platt fall med vagnen och sedan fick jag dra vagnen till Sarah.

Dagens värdinna!

Sarah hade som vanligt fixat underbart god lunch och bakat eget bröd, och jag var proppmätt långt innan fikat serverades. Men alla Ni som känner Sarah vet att är det något hon kan så är det att fixa gott fika. Och som tur är så är jag liksom korna utrustad med lite olika magar, varav en är dedikerad till efterrätter och fika! Så jag fick i mig en stor bit chokladkokoskaka (+ en halv till, men det var Sarahs fel eftersom hon lämnade en halv bit på fatet), lite chokladboll och två liter kaffe. Amanda var en riktig grinsippa tills hon hade ätit tre prinskorvar och en chokladboll, ivrigt påhejad av Mathilda som var mycket bättre på att mata Amanda än på att äta sin egen mat ;) Därefter så kickade sockret in och hon lekte och skojade med Emma och Emma (hon fattar inte riktigt att Mathilda inte heter Emma). Hon såg också till att hålla koll på Haaaampush (hon låter extremt finsk då hon uttalar Hampus namn) napp och fick mig att göra "Här kommer en liten mus" på alla barn och alla hundar. Aska var så där impad över mitt tilltag...

Så här glad blir man efter prinskorv och chokladboll

Border collies inte bara är intelligenta, de ser intelligenta ut också. Jag är övertygad att om Aska vore människa skulle hon vara advokat!

Felice var inte heller på något strålande humör då vi anlände. De där sprutorna från igår verkade fortfarande göra liten bebis ledsen i ögat. Klantig som jag är hade jag glömt Alvedon hemma men då är man glad att man umgås med småbarnsföräldrar. Inom loppet av en minut från ankomst blev jag erbjuden Alvedon i två olika former och av två olika människor. Vi tackade och tog emot och efter en stund hade tårar förvandlats till skratt hos den minsta i gänget.

Mathilda myser med Felice

.

Sarah skulle iväg på studentuppvaktning på eftermiddagen så vi fick agera klädvalscoacher. Nu struntade ju Sarah fullkomligt i våra råd och sist jag såg henne sprang hon runt i grå mjukisbyxor ;) Tjejerna lekte och stod i och Mathilda och Emma tyckte att Amanda passade alldeles förträffligt med en ryggsäck på ryggen. Amanda höll med. Hampus tyckte nog att det var lite väl mycket tjejbaciller i omlopp och höll sig liten på sin egen kant. Vänta Du bara Hampus tills de jagar Dig och ska dela ut pussar på Minidiscon i framtiden! Då får Du passa Dig!

Jag och Sarah tog vägen om hennes mamma och vaccinerade katterna Wiggo och Filip, och därefter promenerade jag hem till mamma där min egen stackars patient till vovve väntade. Det är väldigt, väldigt synd om Hedda för tillfället. Hon blir så paralyserad av att ha krage på sig att hon ser ut som en inredningsdetalj.

Hemma hos mamma var också Björns barnbarn Siri 10 månader. Hon blev så lycklig av att få syn på Felice och skulle bara kramas, kramas, kramas.

Här har hon fått tag i Felices öra vilket inte var så populärt

Felice filosoferar i soffan

Vi hade en liten sångstund i soffan tillsammans. Siri blev så glad av att höra en del låtar, så vi antar att hon sjungit dem förut (bl a "Krokodilen i bilen"). Amanda visade Siri hur det går till att sjunga Imse Vimse med tillhörande rörelser.

Till slut var Amanda så trött att hon tog en liten tupplur på en av stolarna i köket. Det krävs lite precision att kura ihop sig på en vanlig stol!

Hon hann dock inte sova länge innan Siri fastnade med fingret i plåtskåpet och såg till att Amanda vaknade. Efter lite obligatorisk glass och saft så packade vi in oss i bilen och åkte hem till Haninge igen. Båda tjejerna slockande innan jag kommit utanför garagelängorna på Fajansstigen.

Tack Sarah för god mat, alldeles för goda kakor och jättetrevligt sällskap (Linda o Hampus med förstås)! Det är alltid så trevligt att träffas. Jag har sagt det förut och säger det igen: kvalitet går före kvantitet!