Livet och dess innehåll: Söta Elin

I vårt område bor en liten tjej som heter Elin. Eller det kanske bor flera Elin runt omkring eftersom Elin ju blivit ett riktigt poppisnamn. Hur som så är denna Elin en riktig liten gullig tjej. Min första bekantskap stiftade jag med henne då hon och en kompis till henne för något år sedan en kväll ringde på min dörr. De undrade om jag visste hur djurkliniken nere på gatan har öppet. Kompisens katt hade nämligen kommit hem med en ekorrunge som var skadad. Kliniken var stängd vilket jag talade om för dem. Jag trodde att de visste att jag är veterinär, men så var det inte. De hade helt sonika knackat på i ett hus, vilket som. Jag lovade nu i alla fall att hjälpa dem med att avliva den lilla korren. Jag följde med dem hem och hämtade det lilla pyret som de döpt till Alvin. Jag tänkte inte leka bödel framför tio barn så jag bad att få ta med honom hem och göra pinan kort för honom. Det var OK, bara jag kom tillbaka med honom så att de fick begrava honom sedan. Sagt och gjort, Alvin och jag gick tillsammans hem och jag höll hans lilla tass då han vandrade över till andra sidan. Därefter återlämnade jag honom till ett gäng förväntansfulla barn. De verkade mer nyfikna än skräckslagna. Alvin fick sin sista vila i skogen upp mot Hermanstorp.

Dagen därpå ringde det på dörren igen. Det var Elin och hennes kompis Blenda. Nu hade de med en blomma och choklad till mig som tack för att jag hjälpt dem med Alvin. Så söta! Det var starten på många besök i huset förra sommaren. Vi hade ju valpar från april till juni och de fick väldigt mycket barnvana tack vare Elin och Blenda. Vissa dagar var de här i flera timmar. De passade valparna åt oss i trädgården och lekte med Amanda. Ibland hade de små presenter med sig, och då var det presenter både till hundar och till Amanda. Hundarna fick godisben (valparna fick de också, bara lite mindre versioner av benen) och Amanda fick majskrokar. De var så söta tjejerna att vi aldrig hade hjärta att neka dem att komma in, oavsett om vi hade tid för dem eller ej. Då valparna flyttat blev det ganska tyst här. De kom förbi ibland men stod då mest vid grinden och pratade. Elin har två småsyskon, så hon har vanan inne med små barn. Amanda tyckte väldigt mycket om henne.

Nu var det väldigt länge sedan jag pratade med Elin. Jag har sett henne i centrum och jösses vad stor hon blivit. Hon har tuffa kläder och smink! Är detta samma lilla tjej som förra sommaren låg på vår gräsmatta och gullade med små valpar? Jag tänkte att nu har hon nog växt ifrån oss och Amanda. Men så i helgen kom Sean in och sa att han sett något skrivet på gatan utanför vårt hus. Han kunde först inte se vad det stod men då han kikat en stund så läste han "Söta Amanda //Elin" och ett hjärta. Vi blev så glada att vi naturligtvis var tvungna att föreviga detta. Bilderna blev inget vidare men här är de i alla fall (klicka på dem så blir de större).