Den 12 juni var datumet för Förskolan Lärkans sommarfest. Det skulle bli korvgrillning, sång och lek, fiskdamm, ballonger och annat bus som passar för ett gäng ystra barn. Allteftersom veckan har passerat så har tvivlet blivit allt större om det skulle bli någon sommarfest eller inte. Meteorologerna förutspådde regn och storm och det är knappast ett passande väder för en utomhusfest. Amanda skulle vara ledig idag så vi hade bestämt att vi skulle ringa och höra oss för om det skulle bli någon fest eller inte. 12:45 fick jag kontakt med Jenny som meddelade att krismöte pågick angående festens vara eller icke vara. 13:15 kom så beskedet att det skulle bli fest om än i lite annan tappning än vad som först var tänkt. Vi klädde Amanda i kjol och hoppades att det skulle bli inomhusvistelse.
Väl framme vid Lärkan så kunde vi pusta ut. Det räckte tydligen att ha firat Lucia i regn, vi skulle få vara inne och mysa i värmen. Amanda var förstås jätteglad att få åka till Masken och att få träffa alla kompisar. Vi var lite oroliga hur hon skulle reagera då Gunilla inte var där, men faktiskt så frågade hon inte ens efter henne. Istället hakade hon snabbt på Jenny och agerade plåster på henne istället.
Barnens sovpåsar
Först ut var fiskdammen. Amanda har aldrig fiskat fiskdamm tidigare (vad vi vet...) men hon var snabbt med på noterna och insåg att det skulle komma en överraskning om man höll i spöet (hon försökte dock stjäla påsen för pojken innan henne i kön).
Efter att barnen fått varsin "Tommy och Jerry"-påse skulle vi föräldrar få dem att äta korv. De är visst inte alltid så pedagogiska våra pedagoger... Vi lyckades dock övertala Amanda att hon var tvungen att äta korven för att få smaka på godiset i påsen och nästan en hel korv slank ner i den lilla magen. Sedan fick hon öppna påsen och välja en godis. Valet föll naturligtvis på klubban. Jag hade ingen större lust att ha klubba fastklistrad överallt så jag bad henne att välja vad som helst utom klubban. Det kommandot förstod hon inte så jag hjälpte henne istället till Zoo-tablettasken. Den sura min som börjat ta hennes ansikt i besittning försvann i ett naffs då hon insåg att det var godisar i den där lilla asken. Som förtrollad smög hon iväg och satte sig på golvet med sin ask. Efter en stund frågade jag om jag fick smaka lite godis varpå hon stirrade på mig och sa "Nej, MIN!". Jaha. Jag fick nöja mig med saft och korvbröd.
Barnen framförde en massa sånger tillsammans och de var så duktiga. Ja, alla de andra barnen då, Amanda sjöng enbart två ord tror jag ("klockan" och "bång"). Men hon hade fin inlevelse och gjorde rörelser som de andra. Sedan tycker jag att det var gott nog att hon satt med Jenny en lång stund i knät och inte ens försökte rymma till oss. Det verkar som om hon fått en ny favorit, vilket förstås känns jätteskönt.
Barnen framförde en massa sånger tillsammans och de var så duktiga. Ja, alla de andra barnen då, Amanda sjöng enbart två ord tror jag ("klockan" och "bång"). Men hon hade fin inlevelse och gjorde rörelser som de andra. Sedan tycker jag att det var gott nog att hon satt med Jenny en lång stund i knät och inte ens försökte rymma till oss. Det verkar som om hon fått en ny favorit, vilket förstås känns jätteskönt.
Efter sångstund på Fjärilen så gick vi tillbaka till Masken där alla barnen for runt och hade kul. En del av energin kan nog tillskrivas sockret i "Tom och Jerry"-påsen... Kul hade de i alla fall. Amanda som inte träffat sina vänner på två dagar var i sitt esse. Som vanligt var Max en av favoritkompisarna.
Max och hans mamma Maggan, vi gick i samma föräldrautbildningsgrupp under graviditeterna med Max och Amanda så de har varit kompisar redan innan de såg dagens ljus!
Blivande Mask???
Min gamla klasskompis Klas från Kungsängen har sin dotter Wilda på Masken. Gissa om vi blev förvånade då vi insåg att våra tjejer går på samma förskoleavdelning trots att vi båda flyttat ganska långt från Kungsängen. Wilda är ett år äldre än Amanda och ska nu börja på Fjärilen. Klas och hans fru Helena väntar dessutom ett litet syskon till Wilda vilken dag (om man frågar Helena) eller vecka (om man frågar läkarvetenskapen) som helst. Kanske blir h*n och Felice dagiskompisar framöver. Det vore förstås jättekul!
Allt roligt har ett slut och så även denna fest. Amanda ville inte alls åka hem men gick ganska lätt att övertala iom godispåsen. I ösregn sprang vi till bilen och åkte hem till vårt lilla residens. En lyckad dag tillsammans med en massa stolta föräldrar och glada barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar