Meningen med livet

Vad är meningen med livet? Det måste nog vara en av världens mest ställda frågor. Samtidigt är det en fråga som är mycket svår att besvara för de allra flesta av oss. Det finns så många svar på frågan. Svaren ser olika ut beroende på vem Du frågar samt i vilken fas i livet Du ställer frågan. Sedan är det också så att samma person kan ha flera svar vid samma tidpunkt i livet. Om Du frågar mig här och nu vad meningen med livet är, så skulle jag vara tvungen att tänka ett bra tag. Förmodligen skulle jag komma fram till att det finns flera saker som är meningen med livet, eller snarare som ger livet mening.

Eftersom jag har barn så är de naturligtvis den i särklass viktigaste och mest positiva ingrediensen i mitt liv. Så är det förhoppningsvis för alla föräldrar. Men, är barn meningen med livet? De skänker otroligt mycket mening till livet, men jag vet inte om jag kan säga att de är meningen med livet. För då skulle det innebära att alla som inte har barn, frivilligt eller ofrivilligt, saknar mening i sina liv. Och det tror jag inte att de gör. Dessutom så skulle mitt liv inte vara komplett om jag enbart hade mina barn.

Kärlek då. Det kanske är meningen med livet. Kärlek är ett mycket vitt begrepp. Det kan vara kärleken till ett barn, till en man eller en kvinna, till en förälder eller annan släkting. Men det kan också vara kärleken till ett djur, en älskad fyrbent vän eller kanske en utan ben. Man kan också känna kärlek till andra saker än levande varelser. Kärlek till en känsla eller en upplevelse till exempel. Jag tror att många äventyrare kan tycka att meningen med livet är att stå längst upp på Mt Everest och ha hela jorden under sig, att det är kärlek. Likaså anser nog ryttaren som rider fram i full galopp över en strand att hon har hittat livets mening. Konstnären som precis lägger sista penseldraget vid en fulländad målning har nog också livets mening i sin hand, liksom neurokirurgen som avslutar en lyckad operation där han precis har räddat livet på en annan människa. Allt detta är meningen med livet.

Att resa, att uppleva nya platser och nya kulturer är för många mycket viktig ved till livets eld. Att få vakna i ett främmande land, att se solen gå ner i en annan del av Sverige.

Men det behöver inte vara så stora saker som ger livet mening, som får det att kännas fulländat. En så enkel sak som ett glas vitt vin i sommarkvällen eller en kopp kaffe hos en god vän kan göra att livet med ens känns underbart att leva. Att titta på sina hallonbuskar i skymningen eller skratta åt en rolig film. Jag tror att vi behöver flera av dessa ingredienser, små och stora, för att livet ska kännas meningsfullt. Sammantaget så är det nog ändå så att de ingredienser jag talar om är saker som till allra största del handlar om vår fritid. Förhoppningsvis hittar de flesta människor mening i sitt arbete, det är ju trots allt en stor del av våra liv. Men att själva arbetet är meningen med livet är det nog få som känner. Vi arbetar för att leva, vi lever inte för att arbeta. Dock är jag säker på att det finns de människor som helt lever för sitt arbete och som är lyckliga som få. För mig är arbetet viktigt och skänker mig såväl glädje som sorg. Det adderar mening till mitt liv, men jag har aldrig kännt att det är meningen med livet.

Häromdagen lyssnade jag på radion och då pratade man om en textilarbetare i Bangladesh. Kvinnan det handlade om arbetade 14 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Det innebär alltså att hon i princip inte har någon fritid alls. Hon hinner hem, laga mat och om hon har några barn så hinner hon kanske umgås med dem en minimal stund innan det är dags för alla att sova. Jag antar att antalet semesterdagar är högst begränsat hos dessa människor. När jag hörde detta blev jag bestört. Hur kan denna människa hitta något att leva för? Hur orkar hon stiga upp ur sängen varje morgon och gå till jobbet? För vad lever hon? OK, om hon har barn så är de säkert en anledning för henne att sträva vidare. Men hon hinner ju aldrig umgås med sina barn, de hinner knappast skänka henne så mycket mening mer än att de förmodligen ständigt finns i hennes tankar. Att man som människa orkar leva ett sådant liv är för mig obegripligt. Hur jag än funderar så kommer jag fram till att ett sådant liv för mig skulle vara meningslöst. Men det är klart, jag är inte född in i deras verklighet. Där vi i-landsmänniskor inte hittar någon mening och med största sannolikhet skulle göra pinan kort för oss, där lyckas dessa människor hitta en anledning att leva vidare. Hur svart det än må se ut i mina ögon så har deras liv med största sannolikhet en mening.

Mina ögonstenar