De sista bilderna vi tog på grävarna, här byter de rör

Så här ser det ut där Sean har schaktat jord och sått gräs

Persikoträdet överlevde dräneringen! Jag hade till och med fått två små persikobebisar men någon har varit där och stulit dem :-( Fåglar kanske, eller Hedda. Hon är en riktig liten frukt- och bärtjuv, den hunden.

Husets långsida, inte så charmigt...
Många är de som tvivlat på min mullbärsbuske. Bland annat Sean som idiotförklarade mig då jag köpte den på Zetas (han var förstås inte med, då hade jag aldrig fått med mig den hem). Men tji fick Ni, han har både överlevt vintern och dräneringen och har fått massor med små bär! Och de är riktigt goda (på bilden är de röda, nu är de härligt svarta och alldeles perfekt mogna).
Trots att jag lovat mig själv att inte plantera något förrän gräsmattan är färdig och vi har fått till altanerna så kunde jag inte motstå att köpa pelaräppelträd på Plantagen för ett tag sedan. Jag har sett bilder på pelarträd och blev helt förälskad. Små söta skapelser som växer upprätt, och så blir de inte så stora heller. Jag har alltid drömt om en egen allé, och det lär ju hända.... Dream om. Men nu har jag allstå fixat min egen lilla alternativa allé med pelaräppelträden på ena sidan om vår gång till ytterdörren. Toknöjd! Mindre nöjd var jag då rådjuren ätit på träden, men de verkar ha hämtat sig trots allt. De har jätteroliga namn, de små träden: Polka, Bolero och Maypole. Polka har dessutom redan frukt! Jag har läst att frukten från dessa träd inte är god, men vad gör väl det, bara de är fina!
Det mesta av trädgården är alltså ett minne blott, och det känns förstås så där. Men det som är skönt är att veta att allt vi gör från och med nu är permanent. Varenda plantering och sten kommer att få vara kvar på sin plats och det kommer att dröja minst 30år tills det ska dräneras igen. Och då kanske vi inte bor kvar här (Sean ska dock flytta ur huset i en liksäck, och jag vill helst att han ska bli lite äldre än 58, så kanske bor vi kvar).

Det kommer lite gräs här och var. Vem vet, år 2020 kanske vi har en gräsmatta igen!

Meg vaktar resterna av 24 ton jord, observera att jag travat veden i bakgrunden.

Meg vaktar resterna av 24 ton jord, observera att jag travat veden i bakgrunden.
Äppelträdet som Seans mamma planterade åt Amanda under hennes första sommar har i år fått frukt! Det är en Alice, så frukterna bör mogna ganska snart i alla fall. Jag ser fram emot att få göra äppelkaka på egenodlade äpplen.
Många är de som tvivlat på min mullbärsbuske. Bland annat Sean som idiotförklarade mig då jag köpte den på Zetas (han var förstås inte med, då hade jag aldrig fått med mig den hem). Men tji fick Ni, han har både överlevt vintern och dräneringen och har fått massor med små bär! Och de är riktigt goda (på bilden är de röda, nu är de härligt svarta och alldeles perfekt mogna).
Trots att jag lovat mig själv att inte plantera något förrän gräsmattan är färdig och vi har fått till altanerna så kunde jag inte motstå att köpa pelaräppelträd på Plantagen för ett tag sedan. Jag har sett bilder på pelarträd och blev helt förälskad. Små söta skapelser som växer upprätt, och så blir de inte så stora heller. Jag har alltid drömt om en egen allé, och det lär ju hända.... Dream om. Men nu har jag allstå fixat min egen lilla alternativa allé med pelaräppelträden på ena sidan om vår gång till ytterdörren. Toknöjd! Mindre nöjd var jag då rådjuren ätit på träden, men de verkar ha hämtat sig trots allt. De har jätteroliga namn, de små träden: Polka, Bolero och Maypole. Polka har dessutom redan frukt! Jag har läst att frukten från dessa träd inte är god, men vad gör väl det, bara de är fina!
Min allé
Det mesta av trädgården är alltså ett minne blott, och det känns förstås så där. Men det som är skönt är att veta att allt vi gör från och med nu är permanent. Varenda plantering och sten kommer att få vara kvar på sin plats och det kommer att dröja minst 30år tills det ska dräneras igen. Och då kanske vi inte bor kvar här (Sean ska dock flytta ur huset i en liksäck, och jag vill helst att han ska bli lite äldre än 58, så kanske bor vi kvar).

Liljor som överlevde dräneringen- tappra växter (och dödligt giftiga för katter, kan vara bra att veta för Er som har katt).
Denna skylt står placerad mitt på vår tomt. Tyckte det var lite humor i det och om inte annat så lär det väl klia lite i huvudet på grannarna då de ser den.
Vår biologiska gräsklippare "Mutant" (hen hette Sloffy från början, men pga vissa egenskaper så har vi bytt namn på henom).
Tidernas coolaste solur står på min tomt!
Jag älskar stenar! Det här är en av de stenbumlingar jag övertalade Sean att låta mig behålla ovan jord efter dräneringen. Visst är den fin!
Fler stenar...
Nu ska jag nog ta tag i ett ogräs eller två istället för att sitta här. Jag har blivit inbjuden till grannen Tina i eftermiddag för att välja lite växter. Bäst att bereda plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar