Jubilarer

Hipp hipp hurra för min far som fyller år idag (vi låter bli att tala om antalet år, vi kan hålla oss till 50+)! Tyvärr är det ganska långt till Vitryssland så vi kan inte komma över och fira just idag, men det får bli då vi befinner oss i samma land igen. Hurra också för lilla Felice som blev 5 månader i onsdags. Nu är det inte långt kvar tills hon har funnits i ett halvt år och innan vi vet ordet av så har hon väl tagit studenten.

Nu ska här nedtecknas lite framsteg antar jag. Felice har blivit riktigt duktig på att sitta, med lite stöd sitter hon en stund själv. Om hon ramlar framåt så brukar hon kunna parera och ta sig upp till sittande igen, men om hon faller åt sidorna så blir hon en liten kägla. Sedan en vecka tillbaka har hon suttit lite i den ena barnstolen och det verkar vara poppis. Dock blir hon snabbt trött i kroppen av att sitta.

Hon tycker fortfarande att magläge är urtrist och står i bästa fall ut en minut innan hon tröttnar. Så krypandet lär vänta på sig, om hon någonsin börjar. Om hon blir riktigt irriterad i magläge så kan hon försöka att kravla framåt, men det är mest i ren frustration. Jag har också sett henne ta spjärn med fötterna ett par gånger, men mer än så är det inte.

Igår då jag jobbade hade hon suttit i babysittern och hållit sin lilla flaska själv. Duktiga tjejen! Hon är jätteduktig på att äta från flaska, till och med i mitt knä vilket jag trodde skulle vara omöjligt (så nära den "riktiga maten", ingen urpumpad version). Förhoppningsvis så blir det lättare att introducera mat i hennes liv än i Amandas. Vi tänker nog vänta en månad till innan vi börjar eftersom hon verkar nöjd med den mat hon får och verkar växa bra. Det senaste kan jag inte bekräfta då det var mycket länge sedan senaste BVC-besöket. Men det känns som om en del kläder börjar hamna på den mindre skalan, så växer gör hon.

Så här testar man om Felice är hungrig. Fram med näsan och invänta att sugfisken sätter sig fast!

Favoritleksaker är en prasslande Labanbok (som hon får ha en minut innan Amanda snor den) och sina fötter (som Amanda lyckligtvis inte kan ta ifrån henne). Annars är det mest sällskap som gäller som sysselsättning. Jag förstår inte att vi fått sådana sociala barn. Babysitter, lekmattor och babygym har varit ganska onödiga investeringar hos oss. Senaste akvarieinköpet var dock en succé, Felice älskar nämligen att kolla på fiskarna och försöker att få tag i de små färgglada djuren genom glaset.

Rösten övar hon flitigt på med alla möjliga ljud. Dock har vi inte fått henne att skratta igen sedan dopdagen, hur mycket vi än försöker.

Sömnen låter jag bli att skriva något om. Se tidigare inlägg för info.

I rättvisans namn så borde jag ju nu skriva om alla min fars framsteg också. Fast jag vet inte. Livet går förstås lika snabbt oavsett ålder, men jag har en känsla av att inlärningstakten inte är densamma då man är 50+ som då man är 5 månader+. I vilket fall som helst så är han mycket duktig på att spela piano, en hejare på projekt- stora som små- och världsbäst på att vara min pappa! GRATTIS!