I goda vänners lag

I måndags åkte jag och Felice till Brunna för att umgås lite med mina kära vänner och deras småttingar. Tänk att vi har så många barn tillsammans. Sarah har Mathilda 5 år och Emma 3 år, Maria har Bastian 5 år och Alba 2,5 år, Linda har Hampus 1 år och så har ju jag Amanda och Felice. Dessutom har Maria en liten en i magen som är beräknad till 1 november. Jag håller en liten slant på en tjej, men eftersom jag utan undantag alltid har fel så är det säkert en kille. Vi lär väl få se. Jättekul är det i alla fall att det finns så många barn med bara ett par års åldersskillnad eftersom de har jätteskoj tillsammans. Tyvärr var Amanda inte riktigt kry, så jag kunde inte ta med henne. Det var nog tur att jag sa att jag skulle åka och jobba då jag gick till Sarah, annars hade det nog blivit kris och katastrof. Hon har sett bilderna från dagen och pekar "Emma! Haaampush (fortfarande lika finskt uttal)! Sarah!" men hon förstår förstås inte vad hon missat. Hur som så hade hon haft det jätteskoj med mormor och Björn under dagen, så det gick ingen nöd på henne.

Då jag promenerade från mamma till Sarah så fick jag syn på en linbana mellan två hus. Vilken nostalgi. En sådan linbana hade Sarah mellan sitt fönster och Janina och Carolines fönster (hennes grannar på den tiden då det begav sig). Jag var jätteavis, ville också ha en linbana med någon. Detta löste vi genom att i skolan sätta upp en linbana mellan våra bänkar, jag och Sarah. Där satte vi fast små meddelanden som vi skickade mellan oss. Vid ett tillfälle blev fröken Inger jättearg för att vi fnissade för mycket och för att våra bänkar stod för nära varandra. Hon tog då helt sonika tag i den ena bänken och skulle flytta den. Nu var ju inte det så lätt pga linbanan, men med lite våld fick hon isär bänkarna och linbanan var ett minne blott. Lite senare i livet skaffade jag en linbana tillsammans med Åsa Lundmark (nu Börjesson) som bodde mitt emot oss på Fajansstigen. Det var kul att se att trots att vi är mitt i mobiltelefonernas era så finner barnen fortfarande glädje i en gammal hederlig linbana.

Linbanan är lite svår att se, men den finns där

.

Hemma hos Sarah serverades som vanligt god lunch, gott bröd och så när man tror att man inte får ner en bit till så dukas det upp med gudomligt gott fika. Idag var det sega hallonrutor (som jag kanske tjatat lite om) och grädde. Minst lika goda som jag förväntat mig, och ändå så glömde jag att ta receptet.

Vi hade som vanligt jättemysigt, pratade en massa (mest barnsnack) och skrattade. Det är så skönt att umgås med andra som har barn, det är så mycket man inte behöver förklara eller ursäkta sig för. Roligaste kommentaren stod Mathilda för. "Sandra, man kan inte heta Hampus då man blir stor". "Nähä, vad kan man heta då?" "Sarah". Så då vet Du Linda, det är bara att komma ihåg att skicka in papprena till Skattemyndigheten lagom till studenten.

Maria och Bastian i fikartagen


Jag och Sarah är ungefär lika jobbiga med våra kameror...

Maria, nybliven Brunnabo

Lilla Linda dricker kaffe (jag fick dock snyggaste muggen!)

Emma och Alba leker "Tittut!"

Busiga Alba, nästan jämngammal med Amanda



Hampus är en riktig Drama Queen (eller det heter kanske Drama King?)




Felice kan konsten att göra roliga miner

Med magarna fulla av mat och fika så begav vi oss på husesyn hos Linda och Maria. De har nämligen köpt sig varsitt hus på Tangoslingan, gatan bredvid Sarahs. Husen är likadana som Sarahs och ligger bredvid varandra. Så praktiskt. Då kan jag hälsa på dem alla utan att behöva förflytta mig mer än drygt 100 meter! Båda husen var under renovering, men det kommer att bli jättebra då de är färdiga. Jag tror dock att familjen Claesson pustar ut och är ganska glada över sitt hus...

Jag och småtjejerna stannade och åt middag hos mamma innan vi åkte mot Haninge igen. Tack kära vänner för en som vanligt jättetrevlig dag. Tänk om alla hade sådana vänner som jag! Vi får ses snart igen för Amanda vill också leka! Tack mamma för att Du tog hand om lilla sjuklingen så att jag kunde få roa mig lite!