Visslande intelligens

Söndag kväll. Jobbhelgen över och det har varit riktigt kul. Jag gillar verkligen arbetet på akuten, man vet aldrig vad som kommer in genom dörren härnäst. Ibland kommer de inte ens in genom dörren. I torsdags kväll, till exempel, då jag jobbade så ringde det på dörren. Jag svarade i "porttelefonen" och frågade vad jag kunde hjälpa till med så svarade en röst att han hade en häst som skadat foten och som behövde hjälp. Av och till så har vi lite lustigkurrar som ringer på klockan jourtid och har halta vandrande pinnar och kokainförgiftade undulater. Så jag trodde helt enkelt att han drev med mig och frågade "Vad sa Du att Du hade sa Du?". Rösten blev lite irriterad "Jag har en häst som skadat foten, skulle någon kunna komma ut och lägga ett bandage. Det blöder". Jag började inse att han nog inte skämtade och förklarade att det här är ett smådjurssjukhus (loggan är ju en "give away" men han hade kanske inte sett den) och att vi inte tar emot hästar. Han började då låta smått desperat och frågade om vi inte i alla fall kunde lägga ett bandage på hästen, eftersom det blödde så. Distriktsveterinären hade tydligen fullt upp med en kalvning i flera timmar till. Jag erkände att jag inte kunde ett skvatt om hästar men lovade att kolla med en kollega. Lyckligtvis har denna distriktat tidigare och hade inget emot att lägga hästbandage. Nöjd djurägare kunde sedan åka vidare med nybandagerad pålle.

Igår hade vi precis lagom mycket att göra (alldeles för lite med andra ord om man frågar chefen). Djurägarna var trevliga och allt flöt på bra. Efter jobbet åkte hela familjen till Kungsängen där vi skulle äta middag med mamma och Björn. Amanda skulle sedan få stanna hos mormor till måndag så att Sean skulle ha det lite lättare då jag jobbade under söndagen. Vi åt gott grillat och mumsade på vinbärskaka till efterrätt. Vid 9-tiden åkte vi hemåt via Djursholm. Sean hade fått lov att låna "bunkerkrattan" från jobbet att sprida jorden med. Och då behövde vi tydligen låna deras släp också. Jag tyckte det var lite märkligt, ett släp för en kratta. Men visst, en bunker är ju ganska stor så krattan är väl dimensionerad därefter, tänkte jag. Då jag fick syn på "krattan" så förstod jag varför det krävdes ett släp. Det var ingen kratta i vanlig bemärkelse utan en monstermaskin på fyra hjul, mer som en liten traktor. Denna har nu kört omkring i vår trädgård och spridit jord och mosat ner gräsfrö i marken.

Dagen har inneburit lite högre tempo på jobbet. Tyvärr har vi haft ett riktigt tråkigt fall med en obotligt sjuk katt som pga vätska i bröstkorgen knappt kunde andas. Ägarna till katten motsatte sig avlivning och skulle ta hem det stackars djuret och låta henne självdö hemma. Flertalet av mina kollegor har diskuterat sig blå för att försöka få dessa människor att förstå att det av djurskyddsskäl inte är OK att låta ett djur kvävas till döds, att det är att betrakta som djurplågeri. Men trots timlånga diskussioner så gick det inte att få dem att ändra sig. Katten skulle antingen tillfriskna med Guds hjälp eller så skulle hon få kvävas ihjäl hemma. Att detta var plågsamt förstod de, men dödshjälp kunde inte tillåtas. Så igår kväll tog de med sig katten hem varpå min kollega ringde och polisanmälde dem. Nu är inte djurskyddsfall prio ett i Stockholm en lördagnatt varför polisen inte hade tid att komma för att förhindra dem att ta hem den stackars katten. Ett avlivningsbeslut hade fåtts av länsveterinären, men för att verkställa detta mot djurägarens uttryckliga önskan krävdes närvaro av polis. Så imorse då jag kom till jobbet så fick jag ta över ärendet. Jag skulle invänta att polisen ringde och misstänkte att jag skulle få påminna dem innan det hände något. Men icke. Jag hade bara arbetat någon timme då en polisman ringde och satte fart på ärendet. Efter lite uppgiftslämnande och en skriftlig begäran från mig och min kollega så åkte polisen och omhändertog katten, körde den till oss och lät oss avliva den. Det var naturligtvis skönt att få se att katten äntligen fick ro, men det är ju så oerhört tråkigt att det ska behöva bli ett ärende för myndigheterna istället för att man kan komma överens med djurets ägare om att avlivning är det enda rätta. Men vissa människor kan tydligen inte förstå att Djurskyddslagen står över våra egna önskemål. Djurets ägare hade igår frågat min kollega vad som gav henne rätt att tycka att katten skulle få somna in, varpå min kollega refererade till Djurskyddslagen. Trots detta så tyckte alltså djurets ägare att det var bättre att ta hem katten och invänta att polisen kom för att hämta den. Nu fick de inte vara med då katten fick somna in. Inte nog med detta, djurets ägare kommer också att anmälas för djurplågeri. Tråkigt, men sådana människor ska i mina ögon inte ha några djur.

Resten av dagen var betydligt trevligare. Bland annat sydde jag ihop en italiensk hund på genomresa i Sverige, skrev in en halt hund för undersökning imorgon, dräneradetvå bitskador och diskuterade urinproblem på katt för tredje gången denna helg. Vi har också haft humortema på jobbet idag. En man som fick en glasklar sak förklarad för sig (men som han absolut inte förstod) svarade min kollega med "Jag är inte dum i huvudet, jag har en universitetsexamen från USA i blockflöjt". IQ plåtlåda... En annan man kom in med sin hund för avlivning och min sköterska skulle lägga en kanyl på benet. "Nu måste jag raka bort lite päls" sa hon. "Jaha, men det växer väl ut sen?" svarade mannen. Hade han inte haft sin fru med sig hade jag dubbelkollat om han verkligen förstått att han betalat för en avlivning av hunden...