Grrrrr....

För stunden då jag endast jobbar lite extra (utöver min reklamationstjänst förstås) så har jag betydligt mer ork och tålamod med mina djurägare än då jag jobbar heltid. Om någon är lite småsur eller ifrågasättande så brukar jag orka ta mig den där extra tiden för att försöka lösa problemet. Dock är det så att de som är riktigt sura och otrevliga blir bemötta med samma attityd från mig. Men så ibland så surnar jag till rejält på någon som bara är lindrigt otrevlig. Igår var en sådan dag. Jag hade en patient på akuten i helgen som hade en skada i tassen. Jag skickade hem den på smärtlindring och lovade att vi skulle konsultera ortopeden om vilken typ av operation som var att rekommendera. Jag förklarade att jag var föräldraledig och att jag därför skulle be en kollega ringa. Igår träffade jag min kollega som berättade att hon inte hunnit ringa ägaren. För att de inte skulle behöva vänta längre så pratade jag själv med ortopeden och ringde därefter ägaren. Han var inte imponerad över oss "Vi trodde faktiskt att Ni skulle höra av Er lite tidigare, var det inte bråttom med operation?" Men stopp nu, var det inte tisdag igår? Och han hade varit hos oss under helgen. Är det inte ganska snabbt att få ett expertutlåtande på tisdag då? I min värld är det att betrakta som snabbt. Men i hans värld så skulle vi nog ha stängt ner hela djursjukhuset för hans skull redan måndag morgon, konsulterat ortopeden och därefter ha rullat ut röda mattan för honom. Jag blir så less. Inom humanvården så får man i bästa fall hjälp inom tre månader. Tre månader!!! Här pratar vi tre dagar och då är ändå gubben sur och missnöjd. Dessutom, även om vi ringt under måndagen så hade vi inte kunnat prestera en operationstid tidigare i alla fall, eftersom hans djur långt ifrån är det enda som skadat sig denna sommar. Håll djuret under uppsikt, så kanske det inte skadar sig nästa gång. För inte är det vårt fel att det krävs en operation.

Dessutom skulle ju ägarna åka på semester och därför ville de ju ha en operationstid på stubinen. Jaså, semester i juli. De måste de ju vara ensamma om. Det är precis som då man jobbar Midsommarafton och telefonerna börjar ringa en kvart efter att ronden har startat "Jag måste få veta om mitt djur ska få gå hem", "Ja, vi har precis påbörjat ronden, vi ska ronda 30 djur och därefter meddelar vi om just Ditt djur ska få gå hem", "Men det går inte, jag ska ju fira Midsommar klockan 14!". Jaså, Midsommar. Ja, det är det nog ingen annan som ska. Att det ska vara så svårt att förstå att världen inte cirkulerar kring en själv hela tiden. Grrr...

För övrigt så har jag lyckats lista ut vad vårdgarantin är till för. Man har rätt till vård inom tre månader. För de allra flesta tillstånd är tre månader ganska lång tid, så antingen är man frisk eller död vid det laget då man får den utlovade vården.