Men förr hade varit mycket bättre än sent. 22 september 2008 dog lilla Milli efter att ha blivit oprovocerat anfallen av en Kangalhund i Hästbo. Denna Kangalhund ägdes av Tomas Eriksson och Anna Brodin vilka driver Lumshedens Fäbod på gränsen mellan Dalarna och Gästrikland. Hunden lyckades trots koppel bita lilla Milli helt sönder och samman och trots operation och intensivvård stod Millis liv inte att rädda. Matte Anna lovade och svor att hunden skulle avlivas omedelbart. En sådan hund kunde de givetvis inte ha kvar.
Ett år senare anfaller samma hund Yorkshireterriern Loppan och skadar henne mycket illa. Loppan hade dock tur, hon klarade sig. Först nu ansåg Tomas och Anna att hunden hade förbrukat sin rätt till att fortsätta vandra på denna jord och enligt uppgift är hunden nu avlivad. Det kokar i mig då jag tänker på att dessa två människor har låtit denna förbannade individ skada ytterligare en hund något helt fruktansvärt. Hur tänker de? Tänker de överhuvudtaget? Varför stod de inte fast vid sitt ord och avlivade sin hund förra året? Tycker de att deras hund har större rättigheter än någon annans? Enligt vad jag fått höra så var hunden så fantastiskt duktig på sitt arbete att de helt enkelt inte kunde avvara den. Jo tjena, när den bet Loppan hade den tillsammans med sin kompanjon rymt flera kilometer från den fäbod där de efter tillstånd från Länsstyrelsen vistas lösa. Verkligen en riktigt duktig och pålitlig boskapshund. Fy fan säger jag. Om jag vore Tomas och Anna så skulle jag flytta till en öde ö någonstans långt ut i Söderhavet. Att de överhuvudtaget klarar av att möta någons blick är för mig en gåta.
Landet Runt gjorde för ett tag sedan ett reportage om Anna och Tomas Kangalhundar. Då satt han där stolt som en tupp och berättade om sina hundar, om hur fantastiska de var. När Landet Runt nu gjorde ett reportage om samma hundar men av en helt annan anledning, då ville han minsann inte visa sitt tryne i rutan. Ynkrygg! Det minsta man kan begära är väl en offentlig ursäkt då man förlorat sin hund pga en annan människas oaktsamhet. Om Ni missade Landet Runt så se klippet nedan. Reportaget ligger drygt 31 minuter in i sändningen.
Usch... jag börja grina och skaka av ilska när jag såg reportaget... stackars Milli..
SvaraRadera