Mutor eller morötter?

Precis hemkommen från ännu en eftermiddagstur till Masken och ännu en fight med fröken Amanda. Tills för ett par veckor sedan så sprang hon alltid mig till mötes med öppna armar "Mamma kommer! Mamma kommer!" och man blev alldeles varm i mammahjärtat. Men detta har drastiskt ändrats som Ni alla vet och idag så står hon på sin höjd still och stirrar på mig då jag dyker upp på dagisgården. Oftast börjar hon dock gråta och går åt andra hållet. Likaså idag. Tårarna började rinna nedför hennes kinder och hon upprepade "Vill åka Masken. Jag vill äta mellanmål". Det är ju så fantastiskt upplagt att barnen får mellis klockan 15:00 nuförtiden. Tidigare var det 15:15-15:30 och då hann man iväg innan mellisvagnen uppenbarade sig för barnen. Visst var Amanda medveten om vad hon gick miste om, men det var lite lättare när melliset inte hägrade framför näsan på henne. Idag fick jag leda henne förbi bordet där alla kompisarna satt, försöka slita hennes blick från det nybakade brödet och den populära mjukosten och få med henne till bilen. Vissa dagar är hon rent förbannad då jag hämtar henne, men idag var hon ledsen, riktigt ledsen. "Nej mamma, jag vill äta mellanmål". Tårarna rann. Vad jag önskar att hon förstod, att det inte är mitt val att hon ska måsta gå hem precis då det är mellis. Hon måste verkligen tycka att jag är så hemsk som inte låter henne äta mellis med sina kompisar. Har sagt det förut och säger det igen: himla bra kommunpolitiker vi har i Haninge.

För att om möjligt undvika ett mindre krig så tog jag idag med en liten överraskning till Amanda i form av en liten marsipanfigur som hon fick då hon klätt om och då vi var på väg mot bilen. Det stoppade det värsta tårflödet men hon hade med lätthet bytt ut sin marsipanfigur mot en smörgås med mjukost och ett glas mjölk. Egentligen känns det sådär bra att muta för att få med mig henne hem utan att behöva ta till lindrigt våld. Hade någon sagt till mig för tre år sedan att jag skulle muta hem mitt barn från dagis så hade jag bara hånskrattat och sagt "Vi får väl se". Men nu är jag alltså där. Man kan förstås se på det på olika sätt. Varför kalla det muta? En tjej jag pratade med på ÖF förra veckan valde att kalla det för morot, och då tänker jag också göra det. Önskar bara att Amanda tyckte mer om riktiga morötter och annat nyttigt så att jag kunde känns mig lite bättre till mods...