Mitt yrke kräver en stor portion engagemang i alla de djur som kommer under mina händer, oavsett ålder, ursprung och typ av ägare. Ofta känner jag, och säkert många med mig, att vi inte får tillräcklig uppskattning för det vi gör. Precis som i så många andra branscher där saker och ting kostar en hel del pengar, så är kunderna benägna att gnälla så fort något inte går 100% som de tänkt sig. I de allra flesta fall går det förstås bra men inte får man någon uppskattning för det. Eftersom vederbörande betalar en bra slant för tjänsten så uteblir ofta tacken. Ibland engagerar man sig långt utöver det vanliga och betydligt mer än man kanske borde, men ändå så får man ingen feedback. Detta är givetvis tråkigt, men det är vår vardag. Ett fåtal kunder varje år hör av sig med ett uppskattande mail eller kort. En del ringer och lämnar en hälsning via telefonrummet och så finns det ett litet antal som kommer med en tårta, blommor eller någon annan liten present. Och det betyder så otroligt mycket att få dessa tecken på uppskattning, även om de kommer sällan. Ofta är det helt oväntade patienter dessutom som lämnar dessa små tackgåvor. Inte sällan rör det sig om avlivningar, och där har man ju egentligen all förståelse för om man inte får ens ett “Tack” vid själva åtgärden och än mindre förväntar man sig någon form av tack i efterhand. Jag har nu senaste tiden haft turen att vid två tillfällen få jättefina bevis på mitt engagemang och de var lika oväntade båda två. För en vecka sedan kom jag hem med dessa blommor:
De kom från ägarna till en liten hund som hamnat framför en bil. Jag tyckte inte att jag gjort något speciellt, hunden mådde ganska bra vid ankomst och krävde inte ens chockbehandling. Dock tog jag mig lite extra tid att pyssla om husse och matte som var i betydligt större chock än hunden. God hjälp hade jag förstås av mina jätteduktiga sköterskor. Dessa ägare var så tacksamma över mottagandet att de dagen därpå kom in och lämnade blommor till mig i receptionen. Mycket oväntat och väldigt, väldigt uppskattat.
Den andra uppskattningen kom i form av en blomstercheck i brevlådan. Den kom från hunden S’s familj som tackade så mycket för “mitt fina empatiska bemötande” i samband med att deras hund fick somna in under en operation. Det hade jag verkligen inte väntat mig. Utgången av operationen var oväntad och mycket tragisk. Vad var det som gjorde att jag fick en blomstercheck av dem? Kanske det faktum att jag stannade kvar en extra minut i telefonluren och lät matte vara ledsen och att jag därefter förklarade för dem att de inte hade någon skuld i det som inträffat. Jag vet inte, glad blev jag i alla fall över den uppskattning de visade mig.
Det är dessa få tillfällen som gör att man känner att allt slit är värt det. Det och förstås alla viftande svansar på tillfrisknade patienter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar